Om situationen i Irak

Det känns omöjligt att i dag inte skriva några rader omkring situationen i Mellan-Östern i allmänhet och i Irak i synnerhet. Vid fem-tiden på morgonen hängdes Iraks före detta diktator Saddam Hussein i Bagdad. För väldigt många människor var han själva sinnebilden av den grymme och hänsynslöse diktatorn - så även för mig. Saddam bär ansvaret för hundratusentals människors död och miljoner människors lidande.

Genom flera tiår styrde Saddam Irak med järnhand, han dödade sina politiska motståndare, han torterade människor och han var ansvarig dels för det grymma kriget mot Iran och dels för invasionen i Kuwait.

Frågan är dock om det bidrar med någonting positivt att avrätta honom.

Jag är helt övertygad om att så inte är fallet. Dödsstraffet är grymt och inhumant och hör inte hemma i en tidsålder som kallar sig modern och rationell. Det spelar ingen roll om det är Irak, USA eller i Japan - dödsstraff är och förblir en straffrättslig avart som snarast borde förpassas till historiens skräphög.

Ett annat problem är att hängningen av Saddam inte löser ett enda av Iraks många problem på lite längre sikt. Dels får nu gasningen av kurder i Halabja 1988 nu inget rättsligt efterspel där huvudpersonen själv -Saddam - kan ställas till svars. Dels finns det en uppenbar risk att hängningen kan bidra till att piska upp stämningen inne i Irak ytterligare och därigenom öka våldsspiralen. Eftersom vare sig regeringen eller de amerikanska styrkorna inne i landet kan sägas utöva kontroll av hela Irak anser jag det finns en risk för att de krafter som vill ha ut USA ur Irak till varje pris och som för detta ändamål bedriver väpnat motstånd kan använda sig av Saddam som martyr och på så sätt få ny vind i seglen.

Det skulle i så fall medföra ytterligare problem för USA.

Situationen i Mellan-Östern är explosiv. Med en total irrationell och antidemokratisk regim i Iran, en nära inpå fullskalig inbördeskrig i Irak, en totalitär regim i Syrien och en stat i upplösning i Libanon. De krafter som nu kan spela en medlande roll i arabvärlden och bidra till en förbättring av situationen är moderata regimer såsom Egypten och Jordanien. Man kan hoppas att dessa länder tillåts spela en betydande roll i fortsättningen.

Låt oss till slut heller inte glömma Israel/Palestina. Det är först när den samlade politiska och militära ledningen i Palestina erkänner staten Israels rätt att existera inom säkra och erkända gränser som det finns förutsättningar för en förhandlingslösning.