Som lokal politiker i Stockholm får man - ofta - höra hur bra allt skulle ha varit om bara ungdomar hade haft lite mer att göra, lite fler samlingslokaler och inte minst hur enormt fantastiskt allt skulle bli om vi politiker bara ger lite mer pengar till idrotten eftersom de ju är en garant för att förhindra att ungdomarna glider in i kriminalitet, missbruk och annat elände.
Missförstå mig rätt; jag menar från djupet av mitt hjärta att den organiserade idrotten gör ett fantastiskt arbete för väldigt många människor. Alla de hundratals ledare och idrottare som varje dag bara i vår lilla stadsdel är engagerade i hockey, bandy, fotboll eller annan idrottsaktivitet förtjänar allt stöd de bara kan få.
Vad jag däremot vänder mig emot är följande:
I Stockholm - och i Spånga-Tensta - lägger vi ned enorma resurser varje år på samlingslokaler för ungdomar och för att skapa positiva mötesplatser för unga människor. Vi har hos oss Blå huset, vi har fritidsgårdarna, vi har idrottsplatsen, vi har biblioteket osv osv. På trots av det får jag ständigt höra; vi ungdomar har ingenstans att vara, vi driver runt bara och då är det inte konstigt att många av oss hamnar i kriminalitet och gör annat elände.
Men kära nån; dels har ungdomar - precis som alla andra - ett personligt och individuellt ansvar för att skapa sig vettig fritidssysselsättning. Jag vägrar ta på mig ansvaret för att ungdomar i Tensta kastar stenar på bussen för att "de inte har samlingslokaler". Det är bara bullshit helt enkelt. För det andra; föräldrarna har väl också ett ansvar för att deras ungar är inne om kvällen eller åtminstone inte gör livet surt för andra.
Det är ingen brist på vare sig samlingslokaler eller organiserade fritidsaktiviteter för ungdomarna i vår stadsdel. Däremot är det naturligtvis så att oavsett hur mycket kommunen ställer upp och tar ansvar, så är det till syvende och sist så att somliga inte vill vara med eller anser sig ha förmågan att vara med. Och så måste det vara. Vi kan inte nå alla, och kommunens (stadsdelens) kassa är inte full av en evig sinande ström av cash som skall gå till att täcka ungdomars - eller andras - upplevda behov.
Vi skall inte skära ned på bidragen till barn- och ungdomsverksamhet, men vi skall inte okritiskt svälja allt heller. Det egna engagemanget skall vi aldrig ta ifrån människor - det är bra tror jag att lära alla att man inte kan ropa på kommunen för varje problem i samhället.
onsdag, november 28, 2007
söndag, november 18, 2007
Varför lyfter vi inte?
Nu, mer än ett år efter det val som gav moderaterna regeringsmakt tillsammans med övriga borgerliga partier, är det bara att konstatera att opinionen inte riktigt är med oss. Jag såg någon opinionsmätning i dag där oppositionen "leder" över Alliansen med 13%. Såsom medierna rapporterar skulle man tro att nästa riksdagsval är mycket nära i tid, men det kan ju faktiskt vara en poäng i att komma ihåg att det är 3 år till nästa val och mycket kan hända under loppet av den tiden.
Fast det vore dumt att inte erkänna att det finns en anledning till oro inför det faktum att på trots av att vi gör - på alla nivåer - exakt det vi sa innan valet, och som vi får förmoda var en bidragande orsak till valsegern, så ger det ingen utdelning i opinionen. Det som bekymrar mig också är att (s) numera verkar få ett större opinionsmässigt genomslag i Stockholm än vad man tidigare haft. I Stockholm gör vi också exakt vad vi sa innan valet; vi satsar på arbetslinjen, vi ger människorna mer makt över deras egna liv genom t.ex. att fler kan äga sin bostad, vi genomför den största satsningen på Järvafältet och miljonprogrammen någonsin, beroendet av socialbidrag minskar för varje månad som går och fler stora infrastrukturbeslut har redan tagits.
Varför går då (s) framåt just nu i väljarkåren och vi gör det inte? Det vet jag naturligtvis inte, men jag kan väl tillåta mig spekulera lite i alla fall. Jag tror det är oerhört viktigt att vi inte glömmer de små besluten i den politiska vardagen. Stockholm är Sveriges huvudstad vilket gör det speciellt, men det är också min, mina grannars och mina vänners hemkommun. I det skiljer det sig ingenting från Töcksfors eller Arboga. Det betyder att jag vill ha rena och hela gator, jag vill komma fram med min bil varje dag, jag vill ha plats på dagis för mina barn och jag vill att mina föräldrar skall få en bra äldrevård - oberoende av vem som driver den. Vi får inte glömma detta i de stora ideologiska diskussionerna i fullmäktige eller i stadsdelsnämnderna.
Vi har en uppgift att fylla och jag är övertygad om att vi måste se båda perspektiven samtidigt; stora stratgeiska beslut av vikt för landets huvudstad, men också de små praktiska besluten som gör det lättare för var och en av oss att få vardagen att gå ihop på ett smart sätt.
(s) skall inte ta "marknadsandelar" i Stockholm - de har ju ingen annan politik för tiden än att de per definition är emot allt vad vi gör. Därför skall vi i stället både göra rätt saker och behålla positionen som stadens ledande politiska kraft.
Fast det vore dumt att inte erkänna att det finns en anledning till oro inför det faktum att på trots av att vi gör - på alla nivåer - exakt det vi sa innan valet, och som vi får förmoda var en bidragande orsak till valsegern, så ger det ingen utdelning i opinionen. Det som bekymrar mig också är att (s) numera verkar få ett större opinionsmässigt genomslag i Stockholm än vad man tidigare haft. I Stockholm gör vi också exakt vad vi sa innan valet; vi satsar på arbetslinjen, vi ger människorna mer makt över deras egna liv genom t.ex. att fler kan äga sin bostad, vi genomför den största satsningen på Järvafältet och miljonprogrammen någonsin, beroendet av socialbidrag minskar för varje månad som går och fler stora infrastrukturbeslut har redan tagits.
Varför går då (s) framåt just nu i väljarkåren och vi gör det inte? Det vet jag naturligtvis inte, men jag kan väl tillåta mig spekulera lite i alla fall. Jag tror det är oerhört viktigt att vi inte glömmer de små besluten i den politiska vardagen. Stockholm är Sveriges huvudstad vilket gör det speciellt, men det är också min, mina grannars och mina vänners hemkommun. I det skiljer det sig ingenting från Töcksfors eller Arboga. Det betyder att jag vill ha rena och hela gator, jag vill komma fram med min bil varje dag, jag vill ha plats på dagis för mina barn och jag vill att mina föräldrar skall få en bra äldrevård - oberoende av vem som driver den. Vi får inte glömma detta i de stora ideologiska diskussionerna i fullmäktige eller i stadsdelsnämnderna.
Vi har en uppgift att fylla och jag är övertygad om att vi måste se båda perspektiven samtidigt; stora stratgeiska beslut av vikt för landets huvudstad, men också de små praktiska besluten som gör det lättare för var och en av oss att få vardagen att gå ihop på ett smart sätt.
(s) skall inte ta "marknadsandelar" i Stockholm - de har ju ingen annan politik för tiden än att de per definition är emot allt vad vi gör. Därför skall vi i stället både göra rätt saker och behålla positionen som stadens ledande politiska kraft.
söndag, oktober 07, 2007
Järvalyftet
Järvalyftet innebär den största långsiktiga satsningen på stadsdelarna Tensta, Rinkeby och Kista någonsin. Att komma bort från projekttanken, och ha ett 10-15 års perspektiv på det man gör är efterlängtad och bra för de människor som bor på Järvafältet. Jag tror att den långsiktiga målsättningen måste vara att bygga ihop Tensta, Rinkeby och Kista till ett sammanhängande regionalt centrum för Norra Stockholm. Målet måste vara att dels bygga ihop stadsdelarna rent fysiskt, men också satsa på att få till stånd ett lokalt näringsliv som gör det attraktivt för företag att etablera sig hos oss - både små och mellanstora företag.
Järvalyftet innebär också stora satsningar på att öka kvaliteen i boendet. Jag ser för mig att de kommunala bostadsbolagen dels satsar på fysisk upprustning av utomhusmiljön, men också satsar på att renovering av slitna hus och nybyggnation. Nybyggnation tror jag också kommer innebära att några miljonprogramhus både bör och skall rivas för att ge plats för någonting bättre.
Jag är glad över att moderaterna är det drivande partiet när det nu satsas på Stockholms mest segregerade stadsdelar - på sikt är jag övertygad om att detta också kommer ge utslag i form av utökad väljarstöd.
På torsdag är det stadsdelsnämnd igen. Där kommer jag - i Järvalyftets anda - att lägga en skrivelse om att riva det fula och slitna parkeringsgaraget i Tensta centrum och ersätta det med t.ex. ett garage under jord med nya bostadsrätter ovanpå. Garaget som det ser ut i dag är en samlingsplats för mer eller mindre halvkriminella element och en otrygg plats för vanligt hyggligt folk. Kvällstid skulle jag aldrig drömma om att placera min bil där...
Ikväll är det debatt mellan statsminister Reinfeldt och s-ledare Sahlin i TV. Skall bli spännande se hur sossarna försvarar sin skuggbudget där målsättningen verkar vara att återställa tillbaka till en politik som skapade utanförskap och arbetslöshet. Sossarna ger skattelättnader till pensionärer som inte jobbar, men skärper skatten för människor som arbetar. De satsar inget på företagande och näringsliv, men vill återställa a-kassan till nivån före valet.
På vilket sätt bidrar detta till att fler kommer i arbete?
Sahlin har mycket att stå till svars för!
Järvalyftet innebär också stora satsningar på att öka kvaliteen i boendet. Jag ser för mig att de kommunala bostadsbolagen dels satsar på fysisk upprustning av utomhusmiljön, men också satsar på att renovering av slitna hus och nybyggnation. Nybyggnation tror jag också kommer innebära att några miljonprogramhus både bör och skall rivas för att ge plats för någonting bättre.
Jag är glad över att moderaterna är det drivande partiet när det nu satsas på Stockholms mest segregerade stadsdelar - på sikt är jag övertygad om att detta också kommer ge utslag i form av utökad väljarstöd.
På torsdag är det stadsdelsnämnd igen. Där kommer jag - i Järvalyftets anda - att lägga en skrivelse om att riva det fula och slitna parkeringsgaraget i Tensta centrum och ersätta det med t.ex. ett garage under jord med nya bostadsrätter ovanpå. Garaget som det ser ut i dag är en samlingsplats för mer eller mindre halvkriminella element och en otrygg plats för vanligt hyggligt folk. Kvällstid skulle jag aldrig drömma om att placera min bil där...
Ikväll är det debatt mellan statsminister Reinfeldt och s-ledare Sahlin i TV. Skall bli spännande se hur sossarna försvarar sin skuggbudget där målsättningen verkar vara att återställa tillbaka till en politik som skapade utanförskap och arbetslöshet. Sossarna ger skattelättnader till pensionärer som inte jobbar, men skärper skatten för människor som arbetar. De satsar inget på företagande och näringsliv, men vill återställa a-kassan till nivån före valet.
På vilket sätt bidrar detta till att fler kommer i arbete?
Sahlin har mycket att stå till svars för!
lördag, september 15, 2007
Norge 2
Valet i Norge är över och rösterna räknade. Noteras kan att Venstre gjorde sitt bästa val sedan 1979 och att Höyre gjorde ett mycket gott val med nästan 20% av rösterna, och återtog platsen som Norges näst största parti. Fremskrittspartiet blev tredje störst.
Halvkommunisterna i SV - Norges motsvarighet till v - gjorde ett extremt dåligt val, och närmast halverades. Att ta ansvar och sitta i regering straffar sig för ett parti som byggt hela sin tillvaro på att vara i opposition till allt och alla.
Blev påtagligt störd av ledarsidan i Svenska Dagbladet efter valet dock. Normalt brukar jag säga mig överens i 90% av innehållet där, men när man antyder att Venstre skulle vara ett hinder för en norsk Alliansregering efter valet 2009, så har man helt enkelt inte förstått det unika i norsk politik - nämligen Fremskrittspartiet. Vare sig Venstre - eller Kristelig Folkeparti - kommer någonsin att sätta sig i regering med Fremskrittspartiet, och det är lika bra att Höyre inser detta snarast. Enbart en borgerlig regering med H, V och Krf kommer att kunna bestå och detta har tydligen svenskan inte riktigt fått med sig än.
Och Venstre kom in i kommunstyret i Eidsvoll... Inte sedan jag lämnade för 12 år sedan har de suttit där, vilket skrevs om i lokala tidningar noterade jag...
Det blev en liten whisky i alla fall...
Här hemma är det stadsdelsnämnd i veckan och dessutom markering av 1 års dagen sedan valsegern.
Men först skall jag försöka få min bil tillbaka från verkstad... ett däcl slets av i fredags vilket åsamkade lite problem!
Halvkommunisterna i SV - Norges motsvarighet till v - gjorde ett extremt dåligt val, och närmast halverades. Att ta ansvar och sitta i regering straffar sig för ett parti som byggt hela sin tillvaro på att vara i opposition till allt och alla.
Blev påtagligt störd av ledarsidan i Svenska Dagbladet efter valet dock. Normalt brukar jag säga mig överens i 90% av innehållet där, men när man antyder att Venstre skulle vara ett hinder för en norsk Alliansregering efter valet 2009, så har man helt enkelt inte förstått det unika i norsk politik - nämligen Fremskrittspartiet. Vare sig Venstre - eller Kristelig Folkeparti - kommer någonsin att sätta sig i regering med Fremskrittspartiet, och det är lika bra att Höyre inser detta snarast. Enbart en borgerlig regering med H, V och Krf kommer att kunna bestå och detta har tydligen svenskan inte riktigt fått med sig än.
Och Venstre kom in i kommunstyret i Eidsvoll... Inte sedan jag lämnade för 12 år sedan har de suttit där, vilket skrevs om i lokala tidningar noterade jag...
Det blev en liten whisky i alla fall...
Här hemma är det stadsdelsnämnd i veckan och dessutom markering av 1 års dagen sedan valsegern.
Men först skall jag försöka få min bil tillbaka från verkstad... ett däcl slets av i fredags vilket åsamkade lite problem!
söndag, september 09, 2007
Norge
Facebook är ju alldeles fantastiskt. Vilken jävla grej helt enkelt. Har hittat hur många gamla kompisar som helst, och eftersom det är kommunalval i Norge i morgon har jag letat och letat efter nygamla kompisar från den tid jag var engagerad i Venstre. (Nej, Venstre är inget socialistparti. Venstre är Norges liberala parti, och i ekonomisk politik och i moralfrågor mycket nära oss i moderaterna).
Jag hoppas så mycket på alla de som nu kämpar in i de sista timmarna för att Venstre, tillsammans med Höyre och Krf (Kristeligt folkeparti) skall göra Norge lite blåare, och se till att vid stortingsvalet 2009 även Norge förpassar den röd-gröna röran till historiens skraphög där den hör hemma.
Och om Venstre kommer in i fullmäktige i min gamla hemkommun, Eidsvoll, där jag själv satt som ledamot fram till 1995 då skall jag ta en enkel whisky i morgon kväll och skänka en vänlig tanke åt min stora lokalpolitiska förebild Fredrik Neuman som tyvärr gick bort så alldeles för tidigt.
Här hemma har folkpartiet fått ny partiledare. Det skall bli extra kul fira 1-års dagen för valsegern den 17 september med ett folkparti som verkar ha återfått tron på sig själva!
Jag hoppas så mycket på alla de som nu kämpar in i de sista timmarna för att Venstre, tillsammans med Höyre och Krf (Kristeligt folkeparti) skall göra Norge lite blåare, och se till att vid stortingsvalet 2009 även Norge förpassar den röd-gröna röran till historiens skraphög där den hör hemma.
Och om Venstre kommer in i fullmäktige i min gamla hemkommun, Eidsvoll, där jag själv satt som ledamot fram till 1995 då skall jag ta en enkel whisky i morgon kväll och skänka en vänlig tanke åt min stora lokalpolitiska förebild Fredrik Neuman som tyvärr gick bort så alldeles för tidigt.
Här hemma har folkpartiet fått ny partiledare. Det skall bli extra kul fira 1-års dagen för valsegern den 17 september med ett folkparti som verkar ha återfått tron på sig själva!
torsdag, augusti 30, 2007
Blicka framåt...
Vi går in i september månad. För ganska exakt ett år sedan var vi inne i slutspurten av en hektisk valrörelse som i slutändan ledde till moderaternas bästa val sedan kosack-valet 1928. Vi vann regeringsmakt, vi vann landstinget och vi vann Stockholms stad. Ett sargat, slitet och av brist på idéer lidande socialdemokratiskt parti röstades bort och Göran Persson och Annika Billström fick lämna makten.
Jäklar vilket år det varit... I Stockholm är det en ren valfrihetsrevolution som skett. Människor ges makten tillbaka över sitt eget liv genom lägre skatt, slopade offentliga monopol, fler jobb, en bättre skola med ökad valfrihet och möjlighet att påverka sitt eget boende genom att fler kan äga sin bostad. I Spånga-Tensta - en av stadens mest segregerade stadsdelar - där jag själv har ett visst politiskt inflytande märks också skillnaden.
Nu skall vi skapa ett nytt Tensta. Vi skall genom satsningarna på Järva ge fler människor möjligheten att köpa sin bostad, att få jobb genom Jobbtorgen och förbättra sin utbildning. Personligen vill jag arbeta stenhårt för att rusta upp centrala delar av Tensta och Hjulsta t.ex. genom att ersätta parkeringsgaraget i centrum med grönområde eller nya bostäder. Tensta centrum måste rustas upp för att skapa nytt liv i stadsdelen och minska kriminaliteten.
I morgon och lördag har vi gruppkonferens med moderaternas fullmäktigegrupp. Att även diskutera ytterstadens förutsättningar för att vara ledande i valfrihetsrevolutionen hoppas jag blir en viktig del av konferensen.
Det skall också lägga grunden för en moderat valseger och återval 2010.
Jäklar vilket år det varit... I Stockholm är det en ren valfrihetsrevolution som skett. Människor ges makten tillbaka över sitt eget liv genom lägre skatt, slopade offentliga monopol, fler jobb, en bättre skola med ökad valfrihet och möjlighet att påverka sitt eget boende genom att fler kan äga sin bostad. I Spånga-Tensta - en av stadens mest segregerade stadsdelar - där jag själv har ett visst politiskt inflytande märks också skillnaden.
Nu skall vi skapa ett nytt Tensta. Vi skall genom satsningarna på Järva ge fler människor möjligheten att köpa sin bostad, att få jobb genom Jobbtorgen och förbättra sin utbildning. Personligen vill jag arbeta stenhårt för att rusta upp centrala delar av Tensta och Hjulsta t.ex. genom att ersätta parkeringsgaraget i centrum med grönområde eller nya bostäder. Tensta centrum måste rustas upp för att skapa nytt liv i stadsdelen och minska kriminaliteten.
I morgon och lördag har vi gruppkonferens med moderaternas fullmäktigegrupp. Att även diskutera ytterstadens förutsättningar för att vara ledande i valfrihetsrevolutionen hoppas jag blir en viktig del av konferensen.
Det skall också lägga grunden för en moderat valseger och återval 2010.
söndag, augusti 26, 2007
Brittsommar?
Värmen är underbar. Det är en sådan dag som vi bara kan uppleva i nordiska länder i slutet på augusti månad. Varmt, soligt, härlig frisk luft - och för att vara helt ärlig; en liten smula bakfylla för egen del i alla fall.
Hade dock väldigt roligt i går, så jag kan helt klart stå ut med lite huvudvärk i dag. Det var värt det.
Det att vara liberal innebär också att man som politiker måste ha förmågan att ha två tankar i huvudet samtidigt. När det gäller sprututbytesfrågan - som för stadsdelsnämndens del nu är avgjord i form av ett remissvar till Stadshuset - är det min uppfattning att man måste göra två saker samtidigt. Dels måste vi begränsa spridningen av HIV/Aids bland de mest utsatta vi har i samhället och dels måste vi göra allt vad vi kan för att erbjuda vård och behandling för att få människor att sluta knarka.
Går det att förena detta? Ja, självklart. Att erbjuda rena sprutor är inte en smyglegalisering av knarket, det är enbart ett effektivt sätt att stoppa spridningen av farliga sjukdomar. Den skall definitivt vilja vara illvillig om man inte ser det behovet!
När jag gick hem från tunnelbanan i morse slog det mig hur mycket som måste göras för att Tensta skall utvecklas till det bättre. Vissa områden i stadsdelen är helt enkelt byggt i en tid där kraven och förhållandena var helt annorlunda än i dag. Det fula och rätt kriminellt belastade parkeringsdäcket i Tensta centrum t.ex. är ett ypperligt ställe att bedriva knarkhandel och småkriminalitet på under mörkrets timmar. Enligt min mening fyller parkeringshuset ingen annan funktion, och bör rivas. Ersätt det med grönyta, med nya fräscha ägandebostäder eller lägg en central kulturverksamhet dit.
Vi måste tänka nytt, och även om vi inte enbart kan bygga oss ur kriminalitet eller fattigdom är det viktiga symbolhandlingar. Tänk om stadens nya opera eller teaterverksamhet lades till Tensta centrum på ruinerna av ett totalt misslyckad parkeringshus?
Symboler är viktiga i politiken! Och de goda symbolerna lyser tyvärr alldeles för sällan med sin frånvaro.
Hade dock väldigt roligt i går, så jag kan helt klart stå ut med lite huvudvärk i dag. Det var värt det.
Det att vara liberal innebär också att man som politiker måste ha förmågan att ha två tankar i huvudet samtidigt. När det gäller sprututbytesfrågan - som för stadsdelsnämndens del nu är avgjord i form av ett remissvar till Stadshuset - är det min uppfattning att man måste göra två saker samtidigt. Dels måste vi begränsa spridningen av HIV/Aids bland de mest utsatta vi har i samhället och dels måste vi göra allt vad vi kan för att erbjuda vård och behandling för att få människor att sluta knarka.
Går det att förena detta? Ja, självklart. Att erbjuda rena sprutor är inte en smyglegalisering av knarket, det är enbart ett effektivt sätt att stoppa spridningen av farliga sjukdomar. Den skall definitivt vilja vara illvillig om man inte ser det behovet!
När jag gick hem från tunnelbanan i morse slog det mig hur mycket som måste göras för att Tensta skall utvecklas till det bättre. Vissa områden i stadsdelen är helt enkelt byggt i en tid där kraven och förhållandena var helt annorlunda än i dag. Det fula och rätt kriminellt belastade parkeringsdäcket i Tensta centrum t.ex. är ett ypperligt ställe att bedriva knarkhandel och småkriminalitet på under mörkrets timmar. Enligt min mening fyller parkeringshuset ingen annan funktion, och bör rivas. Ersätt det med grönyta, med nya fräscha ägandebostäder eller lägg en central kulturverksamhet dit.
Vi måste tänka nytt, och även om vi inte enbart kan bygga oss ur kriminalitet eller fattigdom är det viktiga symbolhandlingar. Tänk om stadens nya opera eller teaterverksamhet lades till Tensta centrum på ruinerna av ett totalt misslyckad parkeringshus?
Symboler är viktiga i politiken! Och de goda symbolerna lyser tyvärr alldeles för sällan med sin frånvaro.
tisdag, augusti 21, 2007
Kommunister?
Efter att ha jobbat fram till klockan 20.00 ikväll, är det rätt skönt bara sitta ned och äta snabbt och sedan halvslöa i soffan.
Läste i bl.a. Svenska Dagbladet om två bibliotekarier vid Brännkyrka gymnasium som inte riktigt har förstått sitt uppdrag. Efter att regeringen gett Forum för Levande Historia uppdraget att även informera om kommunismens illgärningar under mer än 50 år av europeisk historia, så skall information finnas bl.a. i bibliotek runt om i landet. Dock inte vid Brännkyrka gymnasium där, man får förmoda, två vilsna kommunistsympatisörer barskt deklarerat att den typ av information inte kommer över tröskeln.
Eleverna vid det gymnasiet får tydligen hämta sina kunskaper om kommunismens offer andra ställen än på sitt eget bibliotek.
Vansinnigt!
Norge går till val om knappa tre veckor. För moderaternas systerparti, Höyre, ser det inte särskilt lovande ut. En skandal där Oslos borgmästare Per Ditlev Simonsen står i spetsen bidrar heller inte till att göra valrörelsen lätt för partiet. För Norge är det viktigt att en samlad borgerlighet - Höyre, Venstre och Kristelig Folkeparti - gör ett så bra val att de framstår som ett trovärdigt alternativ till dagens röd-gröna regering om två år.
I dagsläget verkar det bara vara Venstre som ser ut till att göra ett bättre val den här gången än vid förra kommunvalet för fyra år sedan.
Höyre har mycket kvar att bevisa!
Nu är jag trött. Dags att sova lite. Blir en lång dag i morgon med...
Läste i bl.a. Svenska Dagbladet om två bibliotekarier vid Brännkyrka gymnasium som inte riktigt har förstått sitt uppdrag. Efter att regeringen gett Forum för Levande Historia uppdraget att även informera om kommunismens illgärningar under mer än 50 år av europeisk historia, så skall information finnas bl.a. i bibliotek runt om i landet. Dock inte vid Brännkyrka gymnasium där, man får förmoda, två vilsna kommunistsympatisörer barskt deklarerat att den typ av information inte kommer över tröskeln.
Eleverna vid det gymnasiet får tydligen hämta sina kunskaper om kommunismens offer andra ställen än på sitt eget bibliotek.
Vansinnigt!
Norge går till val om knappa tre veckor. För moderaternas systerparti, Höyre, ser det inte särskilt lovande ut. En skandal där Oslos borgmästare Per Ditlev Simonsen står i spetsen bidrar heller inte till att göra valrörelsen lätt för partiet. För Norge är det viktigt att en samlad borgerlighet - Höyre, Venstre och Kristelig Folkeparti - gör ett så bra val att de framstår som ett trovärdigt alternativ till dagens röd-gröna regering om två år.
I dagsläget verkar det bara vara Venstre som ser ut till att göra ett bättre val den här gången än vid förra kommunvalet för fyra år sedan.
Höyre har mycket kvar att bevisa!
Nu är jag trött. Dags att sova lite. Blir en lång dag i morgon med...
lördag, augusti 18, 2007
Politikens misslyckande...?
Ledig lördag.
Har varit en kort sväng i den gamla lägenheten och städat ur de sista pappren. Problemet med att städa bort papper är att ju mer papper man hittar ju mer intressant blir det att sätta sig ned och läsa i dom. Hittade många intressanta protokoll från min tid som ordförande för Öppna moderater, och när man nu ser vilken succes nätverket Öppna moderater blivit - vilket inte minst årets upplaga av Stockholm Pride visade - får man hoppas att man genom tiden även själv bidragit något till just detta.
I morgon är det gruppmöte i den moderata stadsdelsnämndsgruppen. Jag tycker ett av ärendena är särskilt problematiskt den här gången. Vänsterpartiet har lagt en motion, som vi fått på remiss, med förslag om att införa en modell med sprututbytesprogram i Stockholm efter mönster av t.ex. Malmö och Oslo i Norge. Ärendet är problematiskt dels för att det är en v-motion det är tal om, men i första hand är det problematiskt för mig därför att jag faktiskt tycker att det hela är en god idé. Jag tycker att det bör införas möjligheter för tunga sprutnarkomaner i Stockholm att få tillgång till - genom landstingets försorg - rena sprutor för att förebygga och minska spridningen av HIV och Aids.
Problemet häri ligger i att det är så otroligt lätt att måla in sig i fastlåsta ideologiska synpunkter där man glömmer den enskilde människan i det hela. Ett ja till sprututbytesprogram handlar inte om att smyglegalisera droger eller ge signaler om att det är okej att knarka.
För mig handlar det om att bygga upp en fungerande vårdkedja där ett av elementen är tillgång till rena sprutor. Men samtidigt med det måste landstinget och staden inleda och utöka sitt samarbete för att erbjuda vård och omsorg för människor som i många avseenden står allra längst ned på samällsstegen. Både medicinsk vård, psykologhjälp, hjälp med boende och arbete måste erbjudas samtidigt och man måste vara förberedd dels på att initialkostnaderna blir höga och dels på att man inte alltid lyckas.
Problemet i dag är att vårdkedjan inte fungerar samtidigt som spridningen av HIV i missbrukarkretsar nu ökar rätt mycket jämfört med tidigare. Det finns erfarenheter från bl.a. Malmö och Oslo som visar på att det går att stoppa utvecklingen om det politiska modet finns.
Jag hoppas verkligen det modet finns i Stockholm - annars är det ett politikens misslyckande som drabbar människor som har det allra svårast.
Värmen har svalnat...börjar hösten redan nu???
Har varit en kort sväng i den gamla lägenheten och städat ur de sista pappren. Problemet med att städa bort papper är att ju mer papper man hittar ju mer intressant blir det att sätta sig ned och läsa i dom. Hittade många intressanta protokoll från min tid som ordförande för Öppna moderater, och när man nu ser vilken succes nätverket Öppna moderater blivit - vilket inte minst årets upplaga av Stockholm Pride visade - får man hoppas att man genom tiden även själv bidragit något till just detta.
I morgon är det gruppmöte i den moderata stadsdelsnämndsgruppen. Jag tycker ett av ärendena är särskilt problematiskt den här gången. Vänsterpartiet har lagt en motion, som vi fått på remiss, med förslag om att införa en modell med sprututbytesprogram i Stockholm efter mönster av t.ex. Malmö och Oslo i Norge. Ärendet är problematiskt dels för att det är en v-motion det är tal om, men i första hand är det problematiskt för mig därför att jag faktiskt tycker att det hela är en god idé. Jag tycker att det bör införas möjligheter för tunga sprutnarkomaner i Stockholm att få tillgång till - genom landstingets försorg - rena sprutor för att förebygga och minska spridningen av HIV och Aids.
Problemet häri ligger i att det är så otroligt lätt att måla in sig i fastlåsta ideologiska synpunkter där man glömmer den enskilde människan i det hela. Ett ja till sprututbytesprogram handlar inte om att smyglegalisera droger eller ge signaler om att det är okej att knarka.
För mig handlar det om att bygga upp en fungerande vårdkedja där ett av elementen är tillgång till rena sprutor. Men samtidigt med det måste landstinget och staden inleda och utöka sitt samarbete för att erbjuda vård och omsorg för människor som i många avseenden står allra längst ned på samällsstegen. Både medicinsk vård, psykologhjälp, hjälp med boende och arbete måste erbjudas samtidigt och man måste vara förberedd dels på att initialkostnaderna blir höga och dels på att man inte alltid lyckas.
Problemet i dag är att vårdkedjan inte fungerar samtidigt som spridningen av HIV i missbrukarkretsar nu ökar rätt mycket jämfört med tidigare. Det finns erfarenheter från bl.a. Malmö och Oslo som visar på att det går att stoppa utvecklingen om det politiska modet finns.
Jag hoppas verkligen det modet finns i Stockholm - annars är det ett politikens misslyckande som drabbar människor som har det allra svårast.
Värmen har svalnat...börjar hösten redan nu???
tisdag, augusti 14, 2007
Sociala frågor
Dagen började med social delegation på morgonen.
Jag gillar uppdraget i sociala delegationen. Vad vi gör är att ta ställning i enskilda ärenden såsom stöd enligt t.ex. LSS, SoL, beslutande om omhändertagande av barn osv. Uppdraget är viktigt, men än viktigare är att uppdraget sköts korrekt och med stort allvar. De beslut vi fattar har stor betydelse för många människor - människor som i utgångspunkten befinner sig i en ganska svår livssituation.
Vid varje sammanträde lär jag mig någonting nytt om det samhället vi lever i och de av oss som har valt att leva och bo här. Det är då de politiska uppdragen får en mening.
Spånga-Tensta är en av de mest segregerade stadsdelarna i Stockholm och sannolikt i hela landet. Här finns det fler som lever på bidrag än i andra stadsdelar och fler människor som på olika sätt står utanför det ordinarie samhället. Medelinkomsten per invånare i Tensta är t.ex. knappt hälften av vad den är i Spånga några hundra meter bort från där jag numera bor. En Tensta-bo tjänar i snitt 150.000 kronor per år, samtidigt som hans granne i Spånga har en snittinkomst på kring 300.o00 kronor.
Det säger mig en hel del om att det politiska uppdraget just nu enbart måste handla om att lyfta människor från bidragsberoende till egen försörjning. Hela vår politik handlar egentligen om det. Att ge människor förutsättningar att stå på egna ben - och enbart om allt kraschar, om livssituationen blir så svår att man helt enkelt i en period inte kan arbeta - enbart då skall samhället generöst hjälpa och stödja den enskilde.
Jag tror skolan har en enormt viktig uppgift. Det märker vi inte minst här lokalt. Skolorna i Tensta har över lag sämre resultat och sämre måluppnåelse än grannskolorna i Spånga.
Skall vi behöva ha det så?
Det finns naturligtvis ingen naturlag som säger att det måste vara så. Men om vi skall ändra situationen måste vi fatta endel tuffa politiska beslut när det gäller skolan. T.ex. kan vi inte fortsätta ha skolor i invandrartäta områden där knappt någon talar svenska vare sig i klassrummet eller i skolgården. Språket är nyckeln till integration och det arbetet börjar i våra skolor.
Värmen fortsätter... till och med katterna verkar slöare än vanligt. Dock piggnar de till på kvällen och sprätter runt på natten.
Det gör dock inte jag. Inser numera att nätterna är till för att sova på...rumlandet på natten överlåter jag numera till katterna!
Jag gillar uppdraget i sociala delegationen. Vad vi gör är att ta ställning i enskilda ärenden såsom stöd enligt t.ex. LSS, SoL, beslutande om omhändertagande av barn osv. Uppdraget är viktigt, men än viktigare är att uppdraget sköts korrekt och med stort allvar. De beslut vi fattar har stor betydelse för många människor - människor som i utgångspunkten befinner sig i en ganska svår livssituation.
Vid varje sammanträde lär jag mig någonting nytt om det samhället vi lever i och de av oss som har valt att leva och bo här. Det är då de politiska uppdragen får en mening.
Spånga-Tensta är en av de mest segregerade stadsdelarna i Stockholm och sannolikt i hela landet. Här finns det fler som lever på bidrag än i andra stadsdelar och fler människor som på olika sätt står utanför det ordinarie samhället. Medelinkomsten per invånare i Tensta är t.ex. knappt hälften av vad den är i Spånga några hundra meter bort från där jag numera bor. En Tensta-bo tjänar i snitt 150.000 kronor per år, samtidigt som hans granne i Spånga har en snittinkomst på kring 300.o00 kronor.
Det säger mig en hel del om att det politiska uppdraget just nu enbart måste handla om att lyfta människor från bidragsberoende till egen försörjning. Hela vår politik handlar egentligen om det. Att ge människor förutsättningar att stå på egna ben - och enbart om allt kraschar, om livssituationen blir så svår att man helt enkelt i en period inte kan arbeta - enbart då skall samhället generöst hjälpa och stödja den enskilde.
Jag tror skolan har en enormt viktig uppgift. Det märker vi inte minst här lokalt. Skolorna i Tensta har över lag sämre resultat och sämre måluppnåelse än grannskolorna i Spånga.
Skall vi behöva ha det så?
Det finns naturligtvis ingen naturlag som säger att det måste vara så. Men om vi skall ändra situationen måste vi fatta endel tuffa politiska beslut när det gäller skolan. T.ex. kan vi inte fortsätta ha skolor i invandrartäta områden där knappt någon talar svenska vare sig i klassrummet eller i skolgården. Språket är nyckeln till integration och det arbetet börjar i våra skolor.
Värmen fortsätter... till och med katterna verkar slöare än vanligt. Dock piggnar de till på kvällen och sprätter runt på natten.
Det gör dock inte jag. Inser numera att nätterna är till för att sova på...rumlandet på natten överlåter jag numera till katterna!
måndag, augusti 13, 2007
Hett...
Jäklar vad varmt och fuktigt det är nu. Tropisk värme är inte riktigt vad min kropp klarar av känner jag!
Även i politiken verkar det nu börja hetta till lite efter sommarens stilltje. Både Fredrik och Mona Sahlin har hållit sina sommartal. Fredrik i Vaxholm och Mona - politisk korrekt som hon är - genom att åka tunnelbanan ut till Fittja. Fredrik höll ett tal med politisk substans och konsekvens, medan Mona höll ett tal med mycket politisk retorik men väldigt lite substans. Socialdemokratin behöver förnyelse, om det är det ingen tvekan, men Mona verkar inte riktigt ha förstått hur akut det är med förnyelsen. Det håller liksom inte att enbart bedriva oppositionspolitik genom att vilja återställa allt till det gamla.
Man skapar inte fler jobb genom ökade bidrag. Man lyfter heller inte människor ut av fattigdomen genom nya mastodontprojekt initierade ovanifrån.
I Sundbyberg har två moderater - som tillsammans fått 30 personröster - hoppat av och gått över till (s). Jag har självfallet skrivit på protestlistan mot att de tydligen vill sitta kvar i fullmäktige och genom detta bidra till att Alliansen förlorar makten i Sumpan.
Sundbyberg är speciellt. 87 år av socialdemokratiskt styre har satt en prägel på kommunen som minst sagt skiljer den från andra kommuner åtminstone i länet. Över lag har Sundbyberg sämre resultat inom skola och omsorg än andra kommuner, samtidigt som de har en högre skatt. Nu när Alliansen äntligen vann kommunvalet så är det fullkomligt bisarrt att två perifiera medlemmar i fullmäktige - utan ett folkligt mandat - skall kunna ge (s) makten åter. Det är ett svek mot väljarna men också naturligtvis ett svek mot det parti och de partiarbetare som såg till att de valdes.
Lokalt påbörjar "höstsäsongen" nu. Vi har vår första stadsdelsnämnd om knappa två veckor och ärendelistan börjar bli full. Ett spännande ärende handlar om en remiss omkring ett sprututbytesprogram i Stockholm. Jag är väl medveten om att jag tillhör ett parti vars ledande företrädare har sagt ett kategoriskt nej till detta, men själv är jag faktiskt inte lika tvärsäker. Jag ser både för- och nackdelar. Nackdelarna är uppenbara; risken är naturligtvis att vi gör det mer "okej" att knarka - för att uttrycka saken barnsligt enkelt. Men är sanningen verkligen så enkel?
Vi har också ett uppdrag om att göra tillvaron mer dräglig för de människor som har det allra sämst. Vi har också ett viktigt uppdrag när det gäller att stoppa spridningen av HIV i vår kommun. Jag ser att ett sådant program skulle kunna bidra till att uppnå de här målen.
Nåja - saken tål i alla fall att tänkas på, och någon enkel lösning finns egentligen inte.
Social delegation är det i morgon, därefter gruppmöte senare i veckan.
Sommaren lider mot sitt slut och det politiska arbetet kommer så sakterligen återupptas.
Klagar jag? Nej för helsike.
Det är ju hur kul som helst!
!
Även i politiken verkar det nu börja hetta till lite efter sommarens stilltje. Både Fredrik och Mona Sahlin har hållit sina sommartal. Fredrik i Vaxholm och Mona - politisk korrekt som hon är - genom att åka tunnelbanan ut till Fittja. Fredrik höll ett tal med politisk substans och konsekvens, medan Mona höll ett tal med mycket politisk retorik men väldigt lite substans. Socialdemokratin behöver förnyelse, om det är det ingen tvekan, men Mona verkar inte riktigt ha förstått hur akut det är med förnyelsen. Det håller liksom inte att enbart bedriva oppositionspolitik genom att vilja återställa allt till det gamla.
Man skapar inte fler jobb genom ökade bidrag. Man lyfter heller inte människor ut av fattigdomen genom nya mastodontprojekt initierade ovanifrån.
I Sundbyberg har två moderater - som tillsammans fått 30 personröster - hoppat av och gått över till (s). Jag har självfallet skrivit på protestlistan mot att de tydligen vill sitta kvar i fullmäktige och genom detta bidra till att Alliansen förlorar makten i Sumpan.
Sundbyberg är speciellt. 87 år av socialdemokratiskt styre har satt en prägel på kommunen som minst sagt skiljer den från andra kommuner åtminstone i länet. Över lag har Sundbyberg sämre resultat inom skola och omsorg än andra kommuner, samtidigt som de har en högre skatt. Nu när Alliansen äntligen vann kommunvalet så är det fullkomligt bisarrt att två perifiera medlemmar i fullmäktige - utan ett folkligt mandat - skall kunna ge (s) makten åter. Det är ett svek mot väljarna men också naturligtvis ett svek mot det parti och de partiarbetare som såg till att de valdes.
Lokalt påbörjar "höstsäsongen" nu. Vi har vår första stadsdelsnämnd om knappa två veckor och ärendelistan börjar bli full. Ett spännande ärende handlar om en remiss omkring ett sprututbytesprogram i Stockholm. Jag är väl medveten om att jag tillhör ett parti vars ledande företrädare har sagt ett kategoriskt nej till detta, men själv är jag faktiskt inte lika tvärsäker. Jag ser både för- och nackdelar. Nackdelarna är uppenbara; risken är naturligtvis att vi gör det mer "okej" att knarka - för att uttrycka saken barnsligt enkelt. Men är sanningen verkligen så enkel?
Vi har också ett uppdrag om att göra tillvaron mer dräglig för de människor som har det allra sämst. Vi har också ett viktigt uppdrag när det gäller att stoppa spridningen av HIV i vår kommun. Jag ser att ett sådant program skulle kunna bidra till att uppnå de här målen.
Nåja - saken tål i alla fall att tänkas på, och någon enkel lösning finns egentligen inte.
Social delegation är det i morgon, därefter gruppmöte senare i veckan.
Sommaren lider mot sitt slut och det politiska arbetet kommer så sakterligen återupptas.
Klagar jag? Nej för helsike.
Det är ju hur kul som helst!
!
tisdag, juli 10, 2007
Miljö
Alliansen fick en bra start på Almedalsveckan med Andreas Carlgrens miljötal i söndags. Timingen kunde inte varit bättre och utspelen var både vältimade och i sak fullkomligt rätt. Att regeringen måste ta ett krafttag för att rädda Östersjön från total kollaps är helt klart. Att Sverige också måste använda sig av EU för att få med övriga Östersjöstater i det arbetet är också någonting som framstår som en uppenbar sanning. Jag tror också utspelet om att Sverige måste ta sin del av ansvaret för klimatförstörningen genom att bl.a. använda ekonomiska styrmedel i förhållande till bensinpris har ett ganska brett folkligt stöd.
Jag tror dock att det långsiktiga målet för politiken måste vara att vrida beskattningen så att de bränslen vi vill skall minska i omfattning beskattas högre än i dag, samtidigt som skatten på miljövänliga bränslen på sikt tas bort helt.
Jag såg ingenting av Live Earth-konserten i helgen, men det berodde uteslutande på att musiken inte riktigt är vad jag tycker om. Budskapet i konserten har jag inga som helst problem med, och i min värld är det fullkomligt rätt att Al Gore ges heder och berömmelse för att ha bidragit till att politiker över hela världen äntligen tar klimatfrågan på allvar och formulerar politiska svar på hur den skall mötas.
Som moderat anser jag samtidigt med det att man skall ha en optimistisk syn på framtiden och inte minst en opitimistisk syn på vad människan faktiskt kan åstadkomma. Det handlar därför inte om att vrida klockan tillbaka för att rädda miljön. Det handlar inte om att återgå till nått slags miljöpartistiskt maskrosutopisamhälle. I stället måste vi satsa på att utveckla ny teknologi, att forska och att använda marknadsekonomin för att gå fram emot en ekonomi och ett samhälle som på sikt bidrar till en miljö planeten faktiskt tål.
Även lokalt tar vi vårt ansvar. En realistisk miljöplan för Stockholms stad innehåller satsningar på forskning och utveckling, satsningar på den kollektiva trafiken samtidigt som vi inser behovet av satsningar även i andra infrastrukturåtgärder. I stället för fjantiga mastodontprojekt som innehåller mer prestige än nytta, satsar vi på det vi vet fungerar och det som faktiskt ger resultat.
Sista veckan av semestern nu...
Hoppas det blir lite mer sol - vore nice....
Jag tror dock att det långsiktiga målet för politiken måste vara att vrida beskattningen så att de bränslen vi vill skall minska i omfattning beskattas högre än i dag, samtidigt som skatten på miljövänliga bränslen på sikt tas bort helt.
Jag såg ingenting av Live Earth-konserten i helgen, men det berodde uteslutande på att musiken inte riktigt är vad jag tycker om. Budskapet i konserten har jag inga som helst problem med, och i min värld är det fullkomligt rätt att Al Gore ges heder och berömmelse för att ha bidragit till att politiker över hela världen äntligen tar klimatfrågan på allvar och formulerar politiska svar på hur den skall mötas.
Som moderat anser jag samtidigt med det att man skall ha en optimistisk syn på framtiden och inte minst en opitimistisk syn på vad människan faktiskt kan åstadkomma. Det handlar därför inte om att vrida klockan tillbaka för att rädda miljön. Det handlar inte om att återgå till nått slags miljöpartistiskt maskrosutopisamhälle. I stället måste vi satsa på att utveckla ny teknologi, att forska och att använda marknadsekonomin för att gå fram emot en ekonomi och ett samhälle som på sikt bidrar till en miljö planeten faktiskt tål.
Även lokalt tar vi vårt ansvar. En realistisk miljöplan för Stockholms stad innehåller satsningar på forskning och utveckling, satsningar på den kollektiva trafiken samtidigt som vi inser behovet av satsningar även i andra infrastrukturåtgärder. I stället för fjantiga mastodontprojekt som innehåller mer prestige än nytta, satsar vi på det vi vet fungerar och det som faktiskt ger resultat.
Sista veckan av semestern nu...
Hoppas det blir lite mer sol - vore nice....
söndag, juni 24, 2007
Sommar
Sommar och semester.
Otroligt skönt måste jag säga. Att under hela dagarna kunna göra precis det man vill göra är en förmån alla borde uppleva oftare än vad de flesta verkligen gör. Jag skall dock erkänna - utan att gnälla - att jag kanske tycker vädret borde varit lite mindre av det typiska svenska sommarvädret och lite mer kontinentalt.
Nåja - det ger sig!
En av fördelarna med sommarledigheten är att man har tid att verkligen läsa alla tidningar grundligare än vad man annars gör. Jag går genom de flesta större tidningar på nätet varje dag, och det är tyvärr bara att konstatera att landets tidningsredaktioner verkar ha överlåtit hela nyhetsrapporteringen till allehanda sommarvikarier som - förhoppningsvis - inte gått ut Journalisthögskolan än.
Gårdagens toppnyhet i både Expressen och Aftonbladet handlade om en 16-årig tjej i Storbritannien som inte fick bara kyskhetsring i skolan. Kyskhetsringar - en stor grej i särskilt USA och Storbritannien - handlar om att bäraren av ringen helt enkelt inte vill ha sex före äktenskapet. Helt okej om det är ett resultat av individens fria vilja och inte ett resultat av omvärldens påtryckningar i ett religiöst, nykristet sammanhang. Nu hade dock skolans motvilja mot kyskhetsringen ingenting med religiösa eticketter att göra - skolan hade helt enkelt förbjudit alla elever att bära några smycken över huvud taget.
Nå - min poäng var dock inte detta, utan det faktum att rapporteringen från toppmötet i Bryssel, bombningen med 35 civilia dödsoffer i Afghanistan, Palestina/Israel-konflikten - alla dessa nyheter fick ge vika för den världsomspännande nyheten om den här 16-åriga tjejen som inte fick bära sin kyskhetsring i en brittisk skola.
Nåja - Expressen fortsätter sin häxjakt på regeringens medlemmar. I första hand verkar det vara just de moderata statsråden tidningen är efter. Särskilt verkar Expressen just ha ett något ansträngd förhållande till utrikesminister Carl Bildt. Nu senast handlade det återigen om Bildts olika uppdrag, där landets näst största kvällstidning okritiskt agerar megafon för Morgan Johansson och de socialdemokratiska ledamöterna i Konstitutionsutskottet. Att Morgan Johansson inte kan skilja mellan viktigt och oviktig samt att han så uppenbart har en politisk agenda får vi leva med. Det är värre när Expressen verkar ha exakt samma problem.
Tycker jag!
Lyssnar på Mark Levengood i programmet Sommar just nu. Här är åtminstone en person som har förmågan att koncentrera sig på det viktiga och som dessutom gör det med själ och hjärta.
Heja Mark!
Heja Sommar!
Otroligt skönt måste jag säga. Att under hela dagarna kunna göra precis det man vill göra är en förmån alla borde uppleva oftare än vad de flesta verkligen gör. Jag skall dock erkänna - utan att gnälla - att jag kanske tycker vädret borde varit lite mindre av det typiska svenska sommarvädret och lite mer kontinentalt.
Nåja - det ger sig!
En av fördelarna med sommarledigheten är att man har tid att verkligen läsa alla tidningar grundligare än vad man annars gör. Jag går genom de flesta större tidningar på nätet varje dag, och det är tyvärr bara att konstatera att landets tidningsredaktioner verkar ha överlåtit hela nyhetsrapporteringen till allehanda sommarvikarier som - förhoppningsvis - inte gått ut Journalisthögskolan än.
Gårdagens toppnyhet i både Expressen och Aftonbladet handlade om en 16-årig tjej i Storbritannien som inte fick bara kyskhetsring i skolan. Kyskhetsringar - en stor grej i särskilt USA och Storbritannien - handlar om att bäraren av ringen helt enkelt inte vill ha sex före äktenskapet. Helt okej om det är ett resultat av individens fria vilja och inte ett resultat av omvärldens påtryckningar i ett religiöst, nykristet sammanhang. Nu hade dock skolans motvilja mot kyskhetsringen ingenting med religiösa eticketter att göra - skolan hade helt enkelt förbjudit alla elever att bära några smycken över huvud taget.
Nå - min poäng var dock inte detta, utan det faktum att rapporteringen från toppmötet i Bryssel, bombningen med 35 civilia dödsoffer i Afghanistan, Palestina/Israel-konflikten - alla dessa nyheter fick ge vika för den världsomspännande nyheten om den här 16-åriga tjejen som inte fick bära sin kyskhetsring i en brittisk skola.
Nåja - Expressen fortsätter sin häxjakt på regeringens medlemmar. I första hand verkar det vara just de moderata statsråden tidningen är efter. Särskilt verkar Expressen just ha ett något ansträngd förhållande till utrikesminister Carl Bildt. Nu senast handlade det återigen om Bildts olika uppdrag, där landets näst största kvällstidning okritiskt agerar megafon för Morgan Johansson och de socialdemokratiska ledamöterna i Konstitutionsutskottet. Att Morgan Johansson inte kan skilja mellan viktigt och oviktig samt att han så uppenbart har en politisk agenda får vi leva med. Det är värre när Expressen verkar ha exakt samma problem.
Tycker jag!
Lyssnar på Mark Levengood i programmet Sommar just nu. Här är åtminstone en person som har förmågan att koncentrera sig på det viktiga och som dessutom gör det med själ och hjärta.
Heja Mark!
Heja Sommar!
lördag, juni 16, 2007
Sommar!
Det börjar bli länge sedan jag bloggade nu, men i dag tänkte jag skriva några ord i alla fall. Sommaren verkar vara här för att stanna och det passar mig alldeles utmärkt. Även om jag jobbar i dag och i morgon så börjar semestern på måndag. Det skall bli otroligt skönt med fyra veckors sammanhängande ledighet. Både kropp och själ kan behöva det just nu känns det som!
Dagens stora nyhet är att moderaternas partistyrelse har förordat en könsneutral äktenskapsbalk. För partiet är detta ett stort steg i rätt riktning. Då jag var med och startade upp Öppna moderater år 2003 påbörjade vi arbetet för att driva moderaterna i rätt rikting när det gäller HBT-frågor. Då handlade det mycket om att skapa en politisk acceptans i partiet för dessa frågor, men även i sakfrågorna var vi mycket konkreta. Det handlade om rätt till adoptionsprövning för homosexuella par, inseminationsrätt för lesbiska och inte minst tanken på att avskaffa partnerskapslagen och ersätta den med en könsneutral äktenskapsbalk.
Jag är stolt och glad över att vi nu kommit så långt som vi har. Det skall bli spännande att se beslutet partistämman i höst fattar omkring denna viktiga fråga - jag är helt övertygad om att en stor majoritet kommer att bifalla partistyrelsens rekommendation!
Annars var det partiledardebatt i riksdagen i veckan. Mona Sahlin gav inga som helst nya besked omkring förnyelsen av socialdemokratin. Tvärt om verkar (s) ha fastnat i en gammaldags bidragspolitik som inte skapar fler jobb, men tvärt om tar ifrån människor möjligheten att styra över sitt eget liv. Löfterna handlar om en återställningspolitik tillbaka till det samhälle som skapade oceaner av utanförskap för de som har det allra sämst.
På det kommer socialdemokraterna inte vinna val i framtiden.
Och bra är väl det!
Vi hade sista stadsdelsnämndssammanträde innan sommaren i torsdags. Det gick bra, men jag inser att vi måste arbeta än mer aktivt för att starka alliansen även i vår lilla del av världen och Stockholm. Folkpartiet och moderaterna har ett gemensamt ansvar för att styra Spånga-Tensta de närmaste fyra åren och som gruppledare för det största partiet känner jag ett särskild ansvar.
Köpte ny bil också i veckan här. Ingen ny Citroën denna gång men väl en Ford Escort. Schysst bil - och snabb visar den sig vara också. Känns bra!
Nästa vecka är det social delegation och tjänstgörning i Migrationsdomstolen.
Helt semester verkar det ändå inte bli - men det är lika bra; man skall inte bara slöa fast det är sommar!
Dagens stora nyhet är att moderaternas partistyrelse har förordat en könsneutral äktenskapsbalk. För partiet är detta ett stort steg i rätt riktning. Då jag var med och startade upp Öppna moderater år 2003 påbörjade vi arbetet för att driva moderaterna i rätt rikting när det gäller HBT-frågor. Då handlade det mycket om att skapa en politisk acceptans i partiet för dessa frågor, men även i sakfrågorna var vi mycket konkreta. Det handlade om rätt till adoptionsprövning för homosexuella par, inseminationsrätt för lesbiska och inte minst tanken på att avskaffa partnerskapslagen och ersätta den med en könsneutral äktenskapsbalk.
Jag är stolt och glad över att vi nu kommit så långt som vi har. Det skall bli spännande att se beslutet partistämman i höst fattar omkring denna viktiga fråga - jag är helt övertygad om att en stor majoritet kommer att bifalla partistyrelsens rekommendation!
Annars var det partiledardebatt i riksdagen i veckan. Mona Sahlin gav inga som helst nya besked omkring förnyelsen av socialdemokratin. Tvärt om verkar (s) ha fastnat i en gammaldags bidragspolitik som inte skapar fler jobb, men tvärt om tar ifrån människor möjligheten att styra över sitt eget liv. Löfterna handlar om en återställningspolitik tillbaka till det samhälle som skapade oceaner av utanförskap för de som har det allra sämst.
På det kommer socialdemokraterna inte vinna val i framtiden.
Och bra är väl det!
Vi hade sista stadsdelsnämndssammanträde innan sommaren i torsdags. Det gick bra, men jag inser att vi måste arbeta än mer aktivt för att starka alliansen även i vår lilla del av världen och Stockholm. Folkpartiet och moderaterna har ett gemensamt ansvar för att styra Spånga-Tensta de närmaste fyra åren och som gruppledare för det största partiet känner jag ett särskild ansvar.
Köpte ny bil också i veckan här. Ingen ny Citroën denna gång men väl en Ford Escort. Schysst bil - och snabb visar den sig vara också. Känns bra!
Nästa vecka är det social delegation och tjänstgörning i Migrationsdomstolen.
Helt semester verkar det ändå inte bli - men det är lika bra; man skall inte bara slöa fast det är sommar!
tisdag, maj 01, 2007
1:a maj 2007
Om man köper en ny bil så skall man se till att den går som den skall innan man faktiskt köper den! Efter att ha pysslat hela dagen med min nyinköpta Citroën CX utan nämnvärdiga resultat kan jag bara konstatera skillnaderna i vad man bör göra och de saker man faktiskt gör! Jag älskar verkligen bilen, formen, designen, konforten och de tekniska finesserna, men allt detta hjälper ju relativt lite om bilen faktiskt inte startar!
Ytterligare spännande dagar väntar!
I fredags hade vi fullmäktigekonferens med den moderata fullmäktigegruppen i Stockholm. Det var spännande och lärorikt, måhända med undantaget för informationen om förslaget till nytt handlingsprogram för partiet. Den programpunkten kunde med fördel ha varit något mer "livaktig" för att uttrycka det så!
När partiet nu presenterar ett förslag till nytt handlingsprogram för moderaterna så gör man det med ett program som understryker och förstärker moderaterna som det nya arbetarpartiet. Ingenting är så viktigt för oss som att se till att bryta det sociala utanförskapet och lägga till rätta för att skapa nya jobb i Sverige. Hela programmet genomsyras av just detta. Det är en nyskapande politik, samtidigt som det går en klar linje från den politik vi vann valet på 2006 och den politik vi vill föra även framöver. Vi vill göra det lättare att starta nya företag, vi ökar skillnaderna mellan det att jobba och det att gå på bidrag och vi sänker trösklarna för att komma in i arbetslivet.
Samtidigt får vi aldrig glömma det moderata uppdraget att öka friheten för den enskilde individen och låta människorna återta makten över sitt eget liv. Det är detta som gör moderaterna som parti unikt i svensk politik; så lite politik som möjligt - så mycket makt åt den enskilde människan som det går!
1: maj ja... "arbetarrörelsen" har naturligtvis även i år marscherat under sina röda fanor. Mona Sahlin har dundrat mot moderaterna och Per Nuder har raljerat över folkpartiet. Ganska förutsägbart och ganska tråkigt. Det förefaller som om socialdemokraterna fortfarande inte förstått att de förlorade valet därför att fler och fler börjar inse att deras politik faktiskt inte fungerar. Det ger inga nya jobb att sätta in AMS-åtgärder, att låta fler och fler passivt leva på bidrag framför att arbeta eller straffbeskatta medborgarna så till den milda grad att över 60% av vår inkomst går till att betala skatt.
Om det främsta löftet från den nya sosseledningen är att "återställa" a-kassan til 80 procent (utan att ha någon idé om hur det skall gå till) kan man inte ens med god vilja säga att politikutvecklingen inom (s) går framåt!
Sedan - som numera blivit en tradition 1:a maj - har vi idioterna i Reclaim the street. Krossade fönster i Stockholms innerstad och upplopp på staden gator har tyvärr blivit en allmänt återkommande trend på den första majdagen varje år. Jag undrar faktiskt på var de här ungdomarnas föräldrar befinner sig och vilka tankar som pågår i de här tonåringarnas förvirrade topplock. Reclaim the street? Från vem då? Från handlaren som jobbar 24 timmar om dygnet för att försöka få sin affär gå runt? Eller från farmor som har sin lägenhet på bottenvåningen på Katarina Bangata på Södermalm?
Jag är sällan för hårdare straff (nja, egentligen aldrig...) men i det här fallet är jag jäkligt glad över att polisen slutat med daltandet och (förhoppningsvis) skrämmer upp kidsen ordentligt.
Nån jävla ordning får det faktiskt vara!
Ytterligare spännande dagar väntar!
I fredags hade vi fullmäktigekonferens med den moderata fullmäktigegruppen i Stockholm. Det var spännande och lärorikt, måhända med undantaget för informationen om förslaget till nytt handlingsprogram för partiet. Den programpunkten kunde med fördel ha varit något mer "livaktig" för att uttrycka det så!
När partiet nu presenterar ett förslag till nytt handlingsprogram för moderaterna så gör man det med ett program som understryker och förstärker moderaterna som det nya arbetarpartiet. Ingenting är så viktigt för oss som att se till att bryta det sociala utanförskapet och lägga till rätta för att skapa nya jobb i Sverige. Hela programmet genomsyras av just detta. Det är en nyskapande politik, samtidigt som det går en klar linje från den politik vi vann valet på 2006 och den politik vi vill föra även framöver. Vi vill göra det lättare att starta nya företag, vi ökar skillnaderna mellan det att jobba och det att gå på bidrag och vi sänker trösklarna för att komma in i arbetslivet.
Samtidigt får vi aldrig glömma det moderata uppdraget att öka friheten för den enskilde individen och låta människorna återta makten över sitt eget liv. Det är detta som gör moderaterna som parti unikt i svensk politik; så lite politik som möjligt - så mycket makt åt den enskilde människan som det går!
1: maj ja... "arbetarrörelsen" har naturligtvis även i år marscherat under sina röda fanor. Mona Sahlin har dundrat mot moderaterna och Per Nuder har raljerat över folkpartiet. Ganska förutsägbart och ganska tråkigt. Det förefaller som om socialdemokraterna fortfarande inte förstått att de förlorade valet därför att fler och fler börjar inse att deras politik faktiskt inte fungerar. Det ger inga nya jobb att sätta in AMS-åtgärder, att låta fler och fler passivt leva på bidrag framför att arbeta eller straffbeskatta medborgarna så till den milda grad att över 60% av vår inkomst går till att betala skatt.
Om det främsta löftet från den nya sosseledningen är att "återställa" a-kassan til 80 procent (utan att ha någon idé om hur det skall gå till) kan man inte ens med god vilja säga att politikutvecklingen inom (s) går framåt!
Sedan - som numera blivit en tradition 1:a maj - har vi idioterna i Reclaim the street. Krossade fönster i Stockholms innerstad och upplopp på staden gator har tyvärr blivit en allmänt återkommande trend på den första majdagen varje år. Jag undrar faktiskt på var de här ungdomarnas föräldrar befinner sig och vilka tankar som pågår i de här tonåringarnas förvirrade topplock. Reclaim the street? Från vem då? Från handlaren som jobbar 24 timmar om dygnet för att försöka få sin affär gå runt? Eller från farmor som har sin lägenhet på bottenvåningen på Katarina Bangata på Södermalm?
Jag är sällan för hårdare straff (nja, egentligen aldrig...) men i det här fallet är jag jäkligt glad över att polisen slutat med daltandet och (förhoppningsvis) skrämmer upp kidsen ordentligt.
Nån jävla ordning får det faktiskt vara!
måndag, april 23, 2007
Boris Jeltsin
Dagens stora nyhet var inte att Lars Leijonborg beslutade sig för det enda han kunde göra i den situation han tilldels själv försatt sig i; nämligen meddela att han inte ställer upp för omval som fp-ledare. Jag tror inte hans avgång betyder särskilt mycket för Alliansen - möjligen annat än att folkpartiet nu kan börja återhämta sig i de opinionsmätningar som närmast dagligen sköljer över oss.
Och det kan jag ju absolut tycka är bra.
Spännande skall det dock bli att se vem som efterträder honom. Jag vågar nog sätta en slant på den erkänt skickligt taktiske - och inte minst alltid lika massmediala - Jan Björklund.
Dagens stora nyhet är naturligtvis att Rysslands första demokratiskt valde president Boris Jeltsin avled under måndagen. Det finns i Sverige - och i Väst Europa över lag - en slags kollektiv förståelse att vi kan tacka Mikhael Gorbatjov för de förändringar som ledde till kommunismens fall, Sovjets upplösning och Rysslands pånyfödelse som en central Europeisk stormakt. Problemet är att den världsbilden bara till hälften är sann.
Vi får inte glömma att Gorbatjov under hela sin tid som sovjetisk stats- och partichef faktiskt trodde att han kunde reformera Sovjetunionen och kommunismen. Hans målsättning var säkerligen både perestrojka och glasnost, men inte i sin vildaste fantasi kunde han tänka sig att Sovjetunionen skulle upphöra existera som stat och kommunistpartiet förbjudas.
Nej, Boris Jeltsin här definitivt bland de personer vi i dag kan tacka för att Europa faktiskt ser ut som det gör i dag. Han la grunden till att Ryssland långsamt blev en nation som andra, med en mer eller mindre stabil demokratisk grund att stå på. Han bär ansvaret för att kommunisternas kupp misslyckades 1990, vilket en hel generation europeer skall vara honom för alltid tacksam för.
Boris Jeltsin, Francois Mitterrand och Helmut Kohl är bland de europeiska politiker som har betytt mest för att vår världsdel faktiskt nu ser ut som den gör; med ett stort Tyskland fast förankrad i det europiske samarbetet, en fransk-tysk allians som garant för fred och stabilitet i Europa och ett Ryssland som åtminstone har inlett en väg till samförstånd och samarbete med övriga europeiska länder.
Det erkännandet skall Boris Jeltsin ha!
Veckan har varit - hur skall man uttrycka det - arbetssam! Många sammanträden, styrelsemöte i Spångamoderaterna, stadsdelsnämnd och sedan förbundsstämma fredag och lördag. Förbundsstämman var både spännande och bra, men trött var man när den var slut. På trots av det en rejäl utgång i lördags kväll.
Inte konstigt man var som en zombie i söndags. Bara att inse att man inte är18 år längre.
Tack o lov!
Veckan som kommer blir inte mindre arbetssam, men i första hand handlar det om jobb och skola för min del. Men konferens med den moderata fullmäktigegruppen blir det på fredag, följt av en alltid lika trevlig middag med de samma.
Skall bli spännande!
Och det kan jag ju absolut tycka är bra.
Spännande skall det dock bli att se vem som efterträder honom. Jag vågar nog sätta en slant på den erkänt skickligt taktiske - och inte minst alltid lika massmediala - Jan Björklund.
Dagens stora nyhet är naturligtvis att Rysslands första demokratiskt valde president Boris Jeltsin avled under måndagen. Det finns i Sverige - och i Väst Europa över lag - en slags kollektiv förståelse att vi kan tacka Mikhael Gorbatjov för de förändringar som ledde till kommunismens fall, Sovjets upplösning och Rysslands pånyfödelse som en central Europeisk stormakt. Problemet är att den världsbilden bara till hälften är sann.
Vi får inte glömma att Gorbatjov under hela sin tid som sovjetisk stats- och partichef faktiskt trodde att han kunde reformera Sovjetunionen och kommunismen. Hans målsättning var säkerligen både perestrojka och glasnost, men inte i sin vildaste fantasi kunde han tänka sig att Sovjetunionen skulle upphöra existera som stat och kommunistpartiet förbjudas.
Nej, Boris Jeltsin här definitivt bland de personer vi i dag kan tacka för att Europa faktiskt ser ut som det gör i dag. Han la grunden till att Ryssland långsamt blev en nation som andra, med en mer eller mindre stabil demokratisk grund att stå på. Han bär ansvaret för att kommunisternas kupp misslyckades 1990, vilket en hel generation europeer skall vara honom för alltid tacksam för.
Boris Jeltsin, Francois Mitterrand och Helmut Kohl är bland de europeiska politiker som har betytt mest för att vår världsdel faktiskt nu ser ut som den gör; med ett stort Tyskland fast förankrad i det europiske samarbetet, en fransk-tysk allians som garant för fred och stabilitet i Europa och ett Ryssland som åtminstone har inlett en väg till samförstånd och samarbete med övriga europeiska länder.
Det erkännandet skall Boris Jeltsin ha!
Veckan har varit - hur skall man uttrycka det - arbetssam! Många sammanträden, styrelsemöte i Spångamoderaterna, stadsdelsnämnd och sedan förbundsstämma fredag och lördag. Förbundsstämman var både spännande och bra, men trött var man när den var slut. På trots av det en rejäl utgång i lördags kväll.
Inte konstigt man var som en zombie i söndags. Bara att inse att man inte är18 år längre.
Tack o lov!
Veckan som kommer blir inte mindre arbetssam, men i första hand handlar det om jobb och skola för min del. Men konferens med den moderata fullmäktigegruppen blir det på fredag, följt av en alltid lika trevlig middag med de samma.
Skall bli spännande!
fredag, april 13, 2007
Om påsk, Uppdrag granskning och slöja
Påsken är slut och med den ledigheten. Hade besök från Norge hela påsklovet och det var naturligtvis jättetrevligt. Min mamma blir alltid lika konfunderad när hon upptäcker att röda dagar i Stockholm inte per automatik betyder att alla affärer är stängda och gatorna ligger öde.
Åtminstone på området öppettider och konsumentvänlighet ligger vi betydligt före vårt grannland i väster!
Annars har veckan bestått av en hel del möten. Först social delegation tisdag morgon, därefter gruppmöte i den moderata stadsdelsnämndsgruppen i onsdags, möte med stadsdelsdirektören i går och gruppledarträff i dag fredag. Hann också med att äta middag med styrelsen för Spånga-moderaterna i går kväll. Väldigt trevligt var det.
Som alla andra har också jag blivit rejält ledsen, upprörd och förbannad över "Louises" öde och Vetlanda kommuns handläggning av det ärende som var föremål för Uppdrag Granskning här under veckan. För mig är det obegripligt hur kommunen så till de grader kunde låta bli att agera, när bevisen för att flickan borde tagits om hand av de sociala myndigheterna verkar vara mycket starka. Det är för mig också helt obegripligt att kommunen inte starkare utkräver ansvar - både ifrån politiskt håll och från kommunförvaltningen.
Lars Adaktusson får ursäkta mig, men jag kan inte annat än bli grymt imponerad av Janne Josefsson och hans kritiska reportage. I det här fallet har han dessutom riktad strålkastarna på de svagaste av de svaga - det är grymt!
Jag är glad över att vi i vår stadsdel har en förvaltning som är måna om att ta sitt ansvar och som lever upp till de krav invånarna, politikerna och det offentliga ställer på dom.
Jag hoppas man som politiker också kan leva upp till de moraliska ansvar vi har för att skydda samhällets allra svagaste.
Intervjuades av lokaltidningen också i dag. De ville veta om jag tycker det är okej att stadsdelens anställda bär slöja på jobbet.
Självklart tycker jag det! För min del får våra anställda bära kjol, slöja, byxor eller kilt så länge de gör det av frivillighet och så länge deras kläder är rena, hela och inte uppenbart väcker anstöt. Frågan kom upp efter som vi nästa vecka skall besluta - på förekommen anledning - om en klädpolicy för anställda inom äldreomsorgen.
Men även där är det i grunden ganska enkelt; så länge de anställda inom äldreomsorgen lever upp till Socialstyrelsens normer för god hygien så finns det inga som helst skäl att neka någon att bära slöja, kjol eller byxor.
Åtminstone på området öppettider och konsumentvänlighet ligger vi betydligt före vårt grannland i väster!
Annars har veckan bestått av en hel del möten. Först social delegation tisdag morgon, därefter gruppmöte i den moderata stadsdelsnämndsgruppen i onsdags, möte med stadsdelsdirektören i går och gruppledarträff i dag fredag. Hann också med att äta middag med styrelsen för Spånga-moderaterna i går kväll. Väldigt trevligt var det.
Som alla andra har också jag blivit rejält ledsen, upprörd och förbannad över "Louises" öde och Vetlanda kommuns handläggning av det ärende som var föremål för Uppdrag Granskning här under veckan. För mig är det obegripligt hur kommunen så till de grader kunde låta bli att agera, när bevisen för att flickan borde tagits om hand av de sociala myndigheterna verkar vara mycket starka. Det är för mig också helt obegripligt att kommunen inte starkare utkräver ansvar - både ifrån politiskt håll och från kommunförvaltningen.
Lars Adaktusson får ursäkta mig, men jag kan inte annat än bli grymt imponerad av Janne Josefsson och hans kritiska reportage. I det här fallet har han dessutom riktad strålkastarna på de svagaste av de svaga - det är grymt!
Jag är glad över att vi i vår stadsdel har en förvaltning som är måna om att ta sitt ansvar och som lever upp till de krav invånarna, politikerna och det offentliga ställer på dom.
Jag hoppas man som politiker också kan leva upp till de moraliska ansvar vi har för att skydda samhällets allra svagaste.
Intervjuades av lokaltidningen också i dag. De ville veta om jag tycker det är okej att stadsdelens anställda bär slöja på jobbet.
Självklart tycker jag det! För min del får våra anställda bära kjol, slöja, byxor eller kilt så länge de gör det av frivillighet och så länge deras kläder är rena, hela och inte uppenbart väcker anstöt. Frågan kom upp efter som vi nästa vecka skall besluta - på förekommen anledning - om en klädpolicy för anställda inom äldreomsorgen.
Men även där är det i grunden ganska enkelt; så länge de anställda inom äldreomsorgen lever upp till Socialstyrelsens normer för god hygien så finns det inga som helst skäl att neka någon att bära slöja, kjol eller byxor.
onsdag, mars 21, 2007
Om lite sund nationalism
Invandrad som jag är från grannlandet i väster, har jag i 10 år förvånats över det något fjuttiga nationaldagsfirandet i Sverige. Där jag är van vid aktiviteter från tidig morgon till sen kväll i ett hav av rött, vitt och blått, skall man den 6 juni leta länge innan man hittar någon som över huvud taget vet att Kungen och Drottningen inte är på Skansen just denna dag för att titta på djuren.
Det finns en brist på nationellt medvetande och stolthet i Sverige som förvånar mig. Nu talar jag naturligtvis inte om den perverterade avarten av nationell stolthet som ger sig uttryck i trampande stövlar, rakade skallar och nazi-hälsningar på Karl XIIs dödsdag, utan på en sund nationalism där man helt enkelt uttrycker stolthet och glädje över att bo i Sverige.
Fråga en vanlig medel-Svensson om vad som är bra med att vara svensk och du får sannolikt till svar att Sverige är "lagom", att svenskar inte gärna framhärdar sig själva, men att det är bra att så många svenskar är "osvenska". Det är helt fantastiskt att vi som land tycker det är bra att vara osvensk! Att vara "osvensk" uppfattas i Sverige som någonting bra, vilket ju måste betyda att det skulle vara "obra" (för att hålla oss till jargongen) att vara svensk!
Snurrigt!
Jag kan inte tolka detta som något annat än en osäkerhet som får helt bisarra konsekvenser. Barnen får inte sjunga nationalsången i skolan för att det skulle kunna uppfattas som stötande för invandrarbarnen (de som förvånas mest över detta är just invandrarna), kyrkan får inte användas som skolavslutningslokal på trots av en tusenårig kristen tradition i det här landet och skulle man gå runt med en svensk flagga den 6 juni är man antingen en tönt eller nationaldemokrat.
Jag är född i Norge och det är jag stolt över. Jag är stolt över mitt ursprung av norska självägande bönder som kämpat för både sin egen och landets överlevnad, jag är stolt över den norska flaggan, kungahuset och andra nationella symboler. Jag blir uppriktigt rörd när jag hör Ja vi elsker.
Men - jag är också stolt och glad över att få bo i ett land som Sverige. Jag är stolt över att bo i ett land som levt i fred och frihet i flera hundra år, i ett land som är demokratiskt! Jag tycker verkligen att Sverige är ett av de vackraste länderna i världen och jag är övertygad om att Stockholm är världens vackraste huvudstad.
I slutändan tror jag att Sverige - om fler känner en trygghet i och en stolthet över vårt land - blir ett mer inkluderande land för de som kommer hit. Det är bara ett land som är tryggt i sig självt - utan att vara sig själv nog - som kan vara inkluderande gentemot invandrare.
Här har vi en lång väg att gå!
Det finns en brist på nationellt medvetande och stolthet i Sverige som förvånar mig. Nu talar jag naturligtvis inte om den perverterade avarten av nationell stolthet som ger sig uttryck i trampande stövlar, rakade skallar och nazi-hälsningar på Karl XIIs dödsdag, utan på en sund nationalism där man helt enkelt uttrycker stolthet och glädje över att bo i Sverige.
Fråga en vanlig medel-Svensson om vad som är bra med att vara svensk och du får sannolikt till svar att Sverige är "lagom", att svenskar inte gärna framhärdar sig själva, men att det är bra att så många svenskar är "osvenska". Det är helt fantastiskt att vi som land tycker det är bra att vara osvensk! Att vara "osvensk" uppfattas i Sverige som någonting bra, vilket ju måste betyda att det skulle vara "obra" (för att hålla oss till jargongen) att vara svensk!
Snurrigt!
Jag kan inte tolka detta som något annat än en osäkerhet som får helt bisarra konsekvenser. Barnen får inte sjunga nationalsången i skolan för att det skulle kunna uppfattas som stötande för invandrarbarnen (de som förvånas mest över detta är just invandrarna), kyrkan får inte användas som skolavslutningslokal på trots av en tusenårig kristen tradition i det här landet och skulle man gå runt med en svensk flagga den 6 juni är man antingen en tönt eller nationaldemokrat.
Jag är född i Norge och det är jag stolt över. Jag är stolt över mitt ursprung av norska självägande bönder som kämpat för både sin egen och landets överlevnad, jag är stolt över den norska flaggan, kungahuset och andra nationella symboler. Jag blir uppriktigt rörd när jag hör Ja vi elsker.
Men - jag är också stolt och glad över att få bo i ett land som Sverige. Jag är stolt över att bo i ett land som levt i fred och frihet i flera hundra år, i ett land som är demokratiskt! Jag tycker verkligen att Sverige är ett av de vackraste länderna i världen och jag är övertygad om att Stockholm är världens vackraste huvudstad.
I slutändan tror jag att Sverige - om fler känner en trygghet i och en stolthet över vårt land - blir ett mer inkluderande land för de som kommer hit. Det är bara ett land som är tryggt i sig självt - utan att vara sig själv nog - som kan vara inkluderande gentemot invandrare.
Här har vi en lång väg att gå!
tisdag, mars 20, 2007
Ordförande Persson
I dag har varit en lugn dag. Hade med mig många intryck från gårdagens möte på Fryshuset. Jag måste säga att jag är djupt imponerad över hur de arbetar och de resultat de uppår. Verksamheten är mångfacetterad och mångsidig, men alltid med ungdomarnas eget perspektiv som vägledande.
Jag har tidigare föreslagit att Lugna gatans verksamhet bör utökas till att gälla även Tensta. Jag kommer ta upp det förslaget igen - jag är övertygad om att Lugna gatan har mycket att tillföra Järvafältet i allmänhet och Tensta i synnerhet. Det är märkligt att stadsdelen inte tidigare har inlett ett samarbete med Lugna gatan.
Var i skolan idag och sedan lite arbete hemifrån. Kollade på Fichtelius haussade TV-serie om ordförande Persson. Nja... om det var om detta det var ett så jäkla liv för några år sedan blev jag riktigt besviken. Förutom några riktig roliga one-liners från Persson, innehöll det väl knappast i sak någonting nytt. Att Göran aldrig gillade Schyman var knappast någon nyhet. Att han inte gillar Bildt kan heller inte komma som en överraskning för någon.
Däremot såg han ut att trivas i Nord-Korea...
I morgon är en ny dag. Dels gruppmöte med fullmäktigegruppen (ett möte jag sannolikt missar) och därefter styrelsemöte i Spångamoderaterna.
Det är inte alls fy skam...
Jag har tidigare föreslagit att Lugna gatans verksamhet bör utökas till att gälla även Tensta. Jag kommer ta upp det förslaget igen - jag är övertygad om att Lugna gatan har mycket att tillföra Järvafältet i allmänhet och Tensta i synnerhet. Det är märkligt att stadsdelen inte tidigare har inlett ett samarbete med Lugna gatan.
Var i skolan idag och sedan lite arbete hemifrån. Kollade på Fichtelius haussade TV-serie om ordförande Persson. Nja... om det var om detta det var ett så jäkla liv för några år sedan blev jag riktigt besviken. Förutom några riktig roliga one-liners från Persson, innehöll det väl knappast i sak någonting nytt. Att Göran aldrig gillade Schyman var knappast någon nyhet. Att han inte gillar Bildt kan heller inte komma som en överraskning för någon.
Däremot såg han ut att trivas i Nord-Korea...
I morgon är en ny dag. Dels gruppmöte med fullmäktigegruppen (ett möte jag sannolikt missar) och därefter styrelsemöte i Spångamoderaterna.
Det är inte alls fy skam...
måndag, februari 19, 2007
Lösryckta tankar om brott och straff
Läste i City förra veckan om en stackars högskolelärare i USA som nu står åtalad för att "fördärva elevernas moral". Enligt tidningsartikeln riskerar hon upp till 40 års fängelse. Tydligen hade det under en datalektion ploppat upp pop-up fönster på den här lärarens dataskärm - pop-up fönster med ett klart pornografiskt innehåll. Några elever - jag tror de gick i 7 klass - hade sett detta och med all sannolikhet berättat hemma eller för någon tredje part. Att några elever skulle fått sin moral fördärvad genom detta tror jag inte ett skvatt på. Sannolikt var det hela så enkelt som lärarinnan berättar; någon hade surfat på datorn vid ett tidigare tillfälle, kollat på porr och därmed kan det komma den typ av pop-up fönster långt efteråt.
Utan jämförelse i övrigt. Två flickor - 17 och 19 år gamla - dömdes nyligen av tingsrätten till en månads fängelse för mened --- de är alltså dömda för att ha ljugit i rätten eller avlagt falskt vittnesmål. Och det får man ju inte göra!
Det hela grundar sig på att de bett någon äldre kille köpa ut åt dom på Systembolaget, de upptäcks och alla den äldre killen grips av polisen. Under polisförhören erkänner flickorna att de bett killen köpa ut åt dom - ett vittnesmål de drar tillbaka i tingsrätten. Detta leder till åtal för mened och de båda döms till 1 månads fängelse.
What a complete waist of tax payers money!
Vad som nu händer i större och större grad är att rättsapparatet i ökande grad löser konflikter där rättsapparatet inte skall ha någon konfliktlösande roll. Staten griper alltså in i konflikter som bäst löses via medling eller andra åtgärder där rättsapparatet inte bör ingripa. Dels för att det är ett slöseri med skattepengar och dels för att det finns ett egenvärde i att människor löser sina egna konflikter.
Man löser ju inga som helst konflikter genom att spärra inne en högskolelärarinna i 45-års åldern i Connecticut för de närmaste 45 åren. Likaså är det ett enormt slöseri att vårda två unga snorungar som inte vågar berätta sanningen omkring vem som köpt ut vad på systembolaget på en av våra anstalter under en månads tid.
Vi ser det i våra skolor också, och tyvärr måste jag erkänna att jag själv varit med och bidra till utvecklingen. Alla "brott" som begås i skolorna - stora som små helt utan urskiljning - polisanmäls numera i Stockholm.
Till vilken nytta då? Är det inte bättre att eleverna själva lär sig lösa sina problem?
Utan jämförelse i övrigt. Två flickor - 17 och 19 år gamla - dömdes nyligen av tingsrätten till en månads fängelse för mened --- de är alltså dömda för att ha ljugit i rätten eller avlagt falskt vittnesmål. Och det får man ju inte göra!
Det hela grundar sig på att de bett någon äldre kille köpa ut åt dom på Systembolaget, de upptäcks och alla den äldre killen grips av polisen. Under polisförhören erkänner flickorna att de bett killen köpa ut åt dom - ett vittnesmål de drar tillbaka i tingsrätten. Detta leder till åtal för mened och de båda döms till 1 månads fängelse.
What a complete waist of tax payers money!
Vad som nu händer i större och större grad är att rättsapparatet i ökande grad löser konflikter där rättsapparatet inte skall ha någon konfliktlösande roll. Staten griper alltså in i konflikter som bäst löses via medling eller andra åtgärder där rättsapparatet inte bör ingripa. Dels för att det är ett slöseri med skattepengar och dels för att det finns ett egenvärde i att människor löser sina egna konflikter.
Man löser ju inga som helst konflikter genom att spärra inne en högskolelärarinna i 45-års åldern i Connecticut för de närmaste 45 åren. Likaså är det ett enormt slöseri att vårda två unga snorungar som inte vågar berätta sanningen omkring vem som köpt ut vad på systembolaget på en av våra anstalter under en månads tid.
Vi ser det i våra skolor också, och tyvärr måste jag erkänna att jag själv varit med och bidra till utvecklingen. Alla "brott" som begås i skolorna - stora som små helt utan urskiljning - polisanmäls numera i Stockholm.
Till vilken nytta då? Är det inte bättre att eleverna själva lär sig lösa sina problem?
tisdag, januari 30, 2007
Äktenskapet, partnerskapet och RFSL
I mars lägger regeringens utredningsman fram sitt förslag där huvudpoängen är att partnerskapslagen avskaffas och ersätts med en könsneutral äktenskapslagstiftning. I huvudsak anser jag att förslaget är rätt och anpassat till den tid vi faktiskt lever i. Partnerskapslagen var et viktigt framsteg när den infördes 1995, men den var också en produkt av sin tid. Det var så långt man kom helt enkelt i arbetet med att civilrättsligt trygga samkönade par som valde att leva tillsammans.
I dag är situationen annorlunda. Kyrkan är skild ifrån staten och överlag är samhällets inställning till homo-, bi- och transpersoner mer positiv nu än vad den var då. Mycket av den utvecklingen beror på arbetet ifrån politiska partier, ungdomsförbund och inte minst RFSL.
Nu tycker jag dock RFSL verkar snöat in sig på ett helt meningslöst motstånd mot delar av det förslag utredningsmannen kommer lägga fram. Utredningen föreslår nämligen att de präster (eller andra religiösa företrädare) som menar att det skulle strida mot deras samveta att viga homosexuella skall ha rätten att neka göra detta. I klartext förstår jag förslaget som så att de religiösa samfunden inte skall ha rätten att neka samkönade par gifta sig (eller ingå äktenskap), men att enskilda präster eller andra företrädare skall ha rätten att göra det.
RFSL menar - också enligt vad jag förstår - att detta är moralisk förkastligt och bara är en ny form av dskriminering av samkönade par.
I mina öron är detta rent nonsens. Genom sin argumentation bidrar i stället RFSL till at skapa nytt motstånd mot någonting majoriteten av sveska folket och svenska kyrkan faktiskt är för!
Det smarta vore att ta ifrån de religiösa samfunden den juridiska vigselrätten över huvud taget och lägga denna enbart på staten. I tillägg till en borgerlig ceremoni tillkommer då en religiös välsignelse för de som så önskar och för de religiös samfund som vill utforma en sådan välsignelseakt. Jag tycker - precis som jag tyckte redan då jag var ordförande i Öppna moderater - att detta utifrån min ideologiska synpunkt vore det rätta. Äktenskapet är ett civilrättsligt avtal mellan två vuxna människor - den religiösa aspekten är för många viktig, men den har i grunden ingenting med det juridiska att göra.
Men nu kommer sannolikt det förslaget inte bli någonting av Och då får man - i demokratisk ordning - acceptera att det nog fortfarande finns präster, imamer, rabbiner som anser att det strider mot deras Gudstro och religiösa övertygelse och samvete att viga samkönade par. Jag tycker att utredningens förslag är rimligt och bra och jag tror i ärlighetens namn att detta inte kommer att innebära något problem. Majoriteten av svenska kyrkans företrädare är inte emot att viga samkönade par.
RFSL, progressiva politiska partier och gayrörelsen har vunnit en stor seger om äktenskapsbalken nu verkligen blir könsneutral. Det vore tråkigt om RFSL skulle stjälpa detta.
I dag är situationen annorlunda. Kyrkan är skild ifrån staten och överlag är samhällets inställning till homo-, bi- och transpersoner mer positiv nu än vad den var då. Mycket av den utvecklingen beror på arbetet ifrån politiska partier, ungdomsförbund och inte minst RFSL.
Nu tycker jag dock RFSL verkar snöat in sig på ett helt meningslöst motstånd mot delar av det förslag utredningsmannen kommer lägga fram. Utredningen föreslår nämligen att de präster (eller andra religiösa företrädare) som menar att det skulle strida mot deras samveta att viga homosexuella skall ha rätten att neka göra detta. I klartext förstår jag förslaget som så att de religiösa samfunden inte skall ha rätten att neka samkönade par gifta sig (eller ingå äktenskap), men att enskilda präster eller andra företrädare skall ha rätten att göra det.
RFSL menar - också enligt vad jag förstår - att detta är moralisk förkastligt och bara är en ny form av dskriminering av samkönade par.
I mina öron är detta rent nonsens. Genom sin argumentation bidrar i stället RFSL till at skapa nytt motstånd mot någonting majoriteten av sveska folket och svenska kyrkan faktiskt är för!
Det smarta vore att ta ifrån de religiösa samfunden den juridiska vigselrätten över huvud taget och lägga denna enbart på staten. I tillägg till en borgerlig ceremoni tillkommer då en religiös välsignelse för de som så önskar och för de religiös samfund som vill utforma en sådan välsignelseakt. Jag tycker - precis som jag tyckte redan då jag var ordförande i Öppna moderater - att detta utifrån min ideologiska synpunkt vore det rätta. Äktenskapet är ett civilrättsligt avtal mellan två vuxna människor - den religiösa aspekten är för många viktig, men den har i grunden ingenting med det juridiska att göra.
Men nu kommer sannolikt det förslaget inte bli någonting av Och då får man - i demokratisk ordning - acceptera att det nog fortfarande finns präster, imamer, rabbiner som anser att det strider mot deras Gudstro och religiösa övertygelse och samvete att viga samkönade par. Jag tycker att utredningens förslag är rimligt och bra och jag tror i ärlighetens namn att detta inte kommer att innebära något problem. Majoriteten av svenska kyrkans företrädare är inte emot att viga samkönade par.
RFSL, progressiva politiska partier och gayrörelsen har vunnit en stor seger om äktenskapsbalken nu verkligen blir könsneutral. Det vore tråkigt om RFSL skulle stjälpa detta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
