Hett...

Jäklar vad varmt och fuktigt det är nu. Tropisk värme är inte riktigt vad min kropp klarar av känner jag!

Även i politiken verkar det nu börja hetta till lite efter sommarens stilltje. Både Fredrik och Mona Sahlin har hållit sina sommartal. Fredrik i Vaxholm och Mona - politisk korrekt som hon är - genom att åka tunnelbanan ut till Fittja. Fredrik höll ett tal med politisk substans och konsekvens, medan Mona höll ett tal med mycket politisk retorik men väldigt lite substans. Socialdemokratin behöver förnyelse, om det är det ingen tvekan, men Mona verkar inte riktigt ha förstått hur akut det är med förnyelsen. Det håller liksom inte att enbart bedriva oppositionspolitik genom att vilja återställa allt till det gamla.

Man skapar inte fler jobb genom ökade bidrag. Man lyfter heller inte människor ut av fattigdomen genom nya mastodontprojekt initierade ovanifrån.

I Sundbyberg har två moderater - som tillsammans fått 30 personröster - hoppat av och gått över till (s). Jag har självfallet skrivit på protestlistan mot att de tydligen vill sitta kvar i fullmäktige och genom detta bidra till att Alliansen förlorar makten i Sumpan.

Sundbyberg är speciellt. 87 år av socialdemokratiskt styre har satt en prägel på kommunen som minst sagt skiljer den från andra kommuner åtminstone i länet. Över lag har Sundbyberg sämre resultat inom skola och omsorg än andra kommuner, samtidigt som de har en högre skatt. Nu när Alliansen äntligen vann kommunvalet så är det fullkomligt bisarrt att två perifiera medlemmar i fullmäktige - utan ett folkligt mandat - skall kunna ge (s) makten åter. Det är ett svek mot väljarna men också naturligtvis ett svek mot det parti och de partiarbetare som såg till att de valdes.

Lokalt påbörjar "höstsäsongen" nu. Vi har vår första stadsdelsnämnd om knappa två veckor och ärendelistan börjar bli full. Ett spännande ärende handlar om en remiss omkring ett sprututbytesprogram i Stockholm. Jag är väl medveten om att jag tillhör ett parti vars ledande företrädare har sagt ett kategoriskt nej till detta, men själv är jag faktiskt inte lika tvärsäker. Jag ser både för- och nackdelar. Nackdelarna är uppenbara; risken är naturligtvis att vi gör det mer "okej" att knarka - för att uttrycka saken barnsligt enkelt. Men är sanningen verkligen så enkel?

Vi har också ett uppdrag om att göra tillvaron mer dräglig för de människor som har det allra sämst. Vi har också ett viktigt uppdrag när det gäller att stoppa spridningen av HIV i vår kommun. Jag ser att ett sådant program skulle kunna bidra till att uppnå de här målen.

Nåja - saken tål i alla fall att tänkas på, och någon enkel lösning finns egentligen inte.

Social delegation är det i morgon, därefter gruppmöte senare i veckan.
Sommaren lider mot sitt slut och det politiska arbetet kommer så sakterligen återupptas.

Klagar jag? Nej för helsike.
Det är ju hur kul som helst!

!