Ser i dagens tidningar att centern i Stockholm föreslår att höja trängselskatten till det dubbla. Uppenbarligen menar partiet att skatten är för lagt satt för att tjäna sitt syfte; dvs att få ned trafiken i Stockholms innerstad.
Centerpartiet i Stockholm har på bara några ganska få år utvecklats till att bli en progressiv kraft i politiken, med en mycket klar liberal och inte minst urban profil. Inte minst företrädare som Frederick Federley har bidragit starkt till detta, och det får nog anses vara åtminstone en bakgrund till att partiet kom tillbaka till Stadshuset 2006 efter flera mandatperioders frånvaro.
I detta fall får vi dock hoppas att det är det gamla centerpartiet som talar, och att förslaget snabbt kommer att glömmas av såväl Per Ankarsjö, centerns gruppledare i Stadshuset såväl som av partiet lokalavdelning i Stockholm.
Det är min absoluta uppfattning att Stockholms bilister inte behöver ytterligare brandbeskattning. När vi nu - tyvärr - efter att stockholmarna sagt sitt i en folkomröstning, skall administrera trängselskatten åtminstone för överskådlig framtid så måste vi ha några rätt självklara utgångspunkter för politiken:
1. Skatten skall inte höjas. Däremot bör vi skapa ett så enkelt, översiktligt och transparent system där varje enskilt skattebetalare klart och tydligt kan se nyttan av varje inbetald krona.
2. Huvuddelen av trängselskatten skall gå till att upprusta och modernisera Stockholms vägnät i syfte att skapa en ringled runt staden för att kraftigt minska trafiken i Stockholms innerstad.
3. Skatten skall vara avdragsgill.
4. Övriga skatter på bilägande måste successivt sänkas. Att lägga ytterligare miljöskatter på redan höga skatter på själva bilägandet är kontraproduktivt och bidrar till att allvarligt skada ekonomin för de som redan har det trångt ekonomiskt.
I morgon är det 08-festival.
Hoppas inte hela festen regnar fullkomligt bort...
torsdag, augusti 07, 2008
tisdag, augusti 05, 2008
FRA-lag, Europa och lite Pride
Debatten om FRA-lagen rullar vidare. I går gick några tunga lokal- och regionalpolitiker från (m) ut i en debattartikel och kritiserade lagen. Svaret från partiledningen lät naturligtvis inte vänta på sig, och Sten Tolgfors fick återigen gå ut i media och försvara regeringens hållning i frågan.
Jag begriper inte helt det enorma utrymme debatten om FRA-lagen får i media. Det har blivit något slags kollektivt hysteri, där media helt klart bestämt sig för att de som är emot lagen är "goda, liberala, moderna människor" och där de som är för på något sätt skulle representera då motsatsen. Själv anser jag faktiskt att Sverige både har en rätt och en skyldighet att ha en underrättelsetjänst vars en av uppgifterna måste vara att bedriva spaning mot eventuella hot - civila såväl som militära - som kan tänkas riktas mot Sverige.
Jag menar därför att FRA-lagen i grunden är bra därför att den ger en lagteknisk ram runt en verksamhet som utan lagen skulle riskera att urholka rättssäkerheten på ett - för en demokrati - fullkomligt vidrigt sätt. Lagen ger FRA möjligheten att bedriva signalspaning - vilket är en anpassning till att vi lever på 2000-talet -, samtidigt som lagen också ger skydd åt individen mot övergrepp från statens sida. Med de tillägg Riksdagen ändå har röstat igenom är det min uppfattning att hänsyn till den personliga integriteten är väl tillvaratagna.
Kom nyss tillbaka från Tyskland och Berlin. Fascinerande att se hur själva symbolen för det delade Europa - Berlin - nu långsamt växer samman till en fungerande enhet. Fortfarande är det stor skillnad mellan öst- och väst-Berlin, men man kan verkligen se hur inte minst EU har betytt en stor skillnad och - som Willy Brandt sa - "Jetzt wächst es zusammen was zusammen gehört." "Nu växer det samman som hör samman".
När jag varit i Tyskland har Stockholm firat Pride. En fantastisk folkfest som växer sig större för varje år som går.
I dag regnar det. Lagom då att städa lite, tvätta och inte minst ta igen alla de mail som stått obesvarade under övriga sommaren.
Jag begriper inte helt det enorma utrymme debatten om FRA-lagen får i media. Det har blivit något slags kollektivt hysteri, där media helt klart bestämt sig för att de som är emot lagen är "goda, liberala, moderna människor" och där de som är för på något sätt skulle representera då motsatsen. Själv anser jag faktiskt att Sverige både har en rätt och en skyldighet att ha en underrättelsetjänst vars en av uppgifterna måste vara att bedriva spaning mot eventuella hot - civila såväl som militära - som kan tänkas riktas mot Sverige.
Jag menar därför att FRA-lagen i grunden är bra därför att den ger en lagteknisk ram runt en verksamhet som utan lagen skulle riskera att urholka rättssäkerheten på ett - för en demokrati - fullkomligt vidrigt sätt. Lagen ger FRA möjligheten att bedriva signalspaning - vilket är en anpassning till att vi lever på 2000-talet -, samtidigt som lagen också ger skydd åt individen mot övergrepp från statens sida. Med de tillägg Riksdagen ändå har röstat igenom är det min uppfattning att hänsyn till den personliga integriteten är väl tillvaratagna.
Kom nyss tillbaka från Tyskland och Berlin. Fascinerande att se hur själva symbolen för det delade Europa - Berlin - nu långsamt växer samman till en fungerande enhet. Fortfarande är det stor skillnad mellan öst- och väst-Berlin, men man kan verkligen se hur inte minst EU har betytt en stor skillnad och - som Willy Brandt sa - "Jetzt wächst es zusammen was zusammen gehört." "Nu växer det samman som hör samman".
När jag varit i Tyskland har Stockholm firat Pride. En fantastisk folkfest som växer sig större för varje år som går.
I dag regnar det. Lagom då att städa lite, tvätta och inte minst ta igen alla de mail som stått obesvarade under övriga sommaren.
måndag, juni 16, 2008
Irlands nej
Det är omöjligt att låta bli att kommentera Irlands nej i folkomröstningen omkring EUs nya fördrag. Med 53% övervikt sa det irländska folket nej, och i Europas huvudstäder var det nog många politiska beslutsfattare som nu anar en stor oro inför framtiden.
Med eller utan Irland kommer det europeiska projektet att fortsätta. Irland är ett av de länder som under årens lopp har haft mest direkt nytta av sitt medlemskap i Unionen. Man skall inte glömma att landet bara för 20-25 år sedan var ett av Europas fattigaste länder, långt efter övriga Europa i ekonomisk utveckling. EU-medlemskapet har betytt stora förändringar på den gröna ön, och landet är i dag en av Europas mest dynamiska, välmående ekonomier.
Därför är det extra synd att det just är Irland som säger nej till Lissabon-fördraget.
Problemet med att lägga ut en så viktig fråga till folkomröstning är att debatten lätt kommer handla omkring helt andra saker än det man egentligen skall ta ställning till. På Irland har debatten handlat om matvarupriser och missnöje med politiker, och knappast om Europas framtid.
Jag tror därför det är en klok hållning hos den svenska regeringen att låta riksdagen bestämma. Riksdagen är trots allt valda representanter för folkviljan, och man måste kunna förutsätta att våra riksdagsledamöter kommer behandla EU-fördraget med känsla för vilken enormt viktig fråga detta är för Europas framtid.
Jag tror det europeiska projektet kommer gå vidare trots Irlands nej, men det sätter både EU och medlemsländerna i en svår situation där stor politisk klokskap krävs.
Med eller utan Irland kommer det europeiska projektet att fortsätta. Irland är ett av de länder som under årens lopp har haft mest direkt nytta av sitt medlemskap i Unionen. Man skall inte glömma att landet bara för 20-25 år sedan var ett av Europas fattigaste länder, långt efter övriga Europa i ekonomisk utveckling. EU-medlemskapet har betytt stora förändringar på den gröna ön, och landet är i dag en av Europas mest dynamiska, välmående ekonomier.
Därför är det extra synd att det just är Irland som säger nej till Lissabon-fördraget.
Problemet med att lägga ut en så viktig fråga till folkomröstning är att debatten lätt kommer handla omkring helt andra saker än det man egentligen skall ta ställning till. På Irland har debatten handlat om matvarupriser och missnöje med politiker, och knappast om Europas framtid.
Jag tror därför det är en klok hållning hos den svenska regeringen att låta riksdagen bestämma. Riksdagen är trots allt valda representanter för folkviljan, och man måste kunna förutsätta att våra riksdagsledamöter kommer behandla EU-fördraget med känsla för vilken enormt viktig fråga detta är för Europas framtid.
Jag tror det europeiska projektet kommer gå vidare trots Irlands nej, men det sätter både EU och medlemsländerna i en svår situation där stor politisk klokskap krävs.
torsdag, juni 12, 2008
Tid för förändring. Att älska Europa men att hata Bryssel.
Barack Obama har i USA bedrivit en framgångsrik kampanj under temat förändring är möjligt. Vid riksdagsvalet 2006 bedrev mitt eget parti också en mycket framgångsrik valrörelse under samma tema: Sverige behöver förändring och moderaterna är garanten för att förändringen genomförs.
De två åren som har passerat sedan valsegern 2006 har också visat att moderaterna håller vad vi lovade. I Stockholm och i Sverige genomförs nu grundläggande förändringar av det svenska samhället i syfte att inkludera fler, skapa fler jobb, öka tryggheten och valfriheten men samtidigt också bevara Sveriges grundläggande förmåga att ta hand om sina svagaste medborgare.
När vi nu går in i en ny valrörelse är det min uppfattning att en grundläggande förändring måste till i Europa och att en politik för ökat individuell frihet, för mer frihandel, färre hinder och mindre politisk styrning av den enskildes liv behövs. Jag tror stenhårt på det europeiska projektet och jag tror på Europas förmåga och vilja att ta ledningen bland världens utvecklade ekonomier.
Om lite drygt ett år går Sverige – liksom övriga EU – till val till nytt Europaparlament. Jag kandiderar till det valet och min förhoppning är att jag skall få förmånen att kandidera för moderaterna till parlamentet och efter valet representera frihetsälskande väljare i Bryssel.
Europapolitiken är oerhört viktigt för Sverige och moderaterna.
Jag tror att det är fullt möjligt att älska Europa men hata Bryssel. Jag tror det är möjligt att älska det europeiska frihetsprojektet, men hata detalj- och politikerstyrningen EU alldeles för länge ägnat sig åt. Jag kandiderar för mindre makt åt politiker och byråkrater i Bryssel, och mer makt åt individen vare sig individen bor i Stockholm, Milano eller i Bratislava.
Därför behövs en grundläggande förändring av Europa. Europa behöver mer av öppenhet och frihet och färre klåfingriga politiker och byråkrater. EU skall enbart göra det kommuner, regioner och stater inte själva kan lösa. Och dessa institutioner i sin tur skall enbart syssla med frågor den enskilde individen inte själv kan ta hand om.
Vi måste säga nej till alla förslag som har som syfte att öka den politiska makten över Europas invånare, och driva förslag som har för avsikt att öka den personliga makten i stället. Det arbetet behöver bedrivas i Europaparlamentet likväl som i Sveriges Riksdag eller Spånga-Tensta stadsdelsnämnd.
Därför kandiderar jag.
Och därför behövs moderaterna även i Europa.
De två åren som har passerat sedan valsegern 2006 har också visat att moderaterna håller vad vi lovade. I Stockholm och i Sverige genomförs nu grundläggande förändringar av det svenska samhället i syfte att inkludera fler, skapa fler jobb, öka tryggheten och valfriheten men samtidigt också bevara Sveriges grundläggande förmåga att ta hand om sina svagaste medborgare.
När vi nu går in i en ny valrörelse är det min uppfattning att en grundläggande förändring måste till i Europa och att en politik för ökat individuell frihet, för mer frihandel, färre hinder och mindre politisk styrning av den enskildes liv behövs. Jag tror stenhårt på det europeiska projektet och jag tror på Europas förmåga och vilja att ta ledningen bland världens utvecklade ekonomier.
Om lite drygt ett år går Sverige – liksom övriga EU – till val till nytt Europaparlament. Jag kandiderar till det valet och min förhoppning är att jag skall få förmånen att kandidera för moderaterna till parlamentet och efter valet representera frihetsälskande väljare i Bryssel.
Europapolitiken är oerhört viktigt för Sverige och moderaterna.
Jag tror att det är fullt möjligt att älska Europa men hata Bryssel. Jag tror det är möjligt att älska det europeiska frihetsprojektet, men hata detalj- och politikerstyrningen EU alldeles för länge ägnat sig åt. Jag kandiderar för mindre makt åt politiker och byråkrater i Bryssel, och mer makt åt individen vare sig individen bor i Stockholm, Milano eller i Bratislava.
Därför behövs en grundläggande förändring av Europa. Europa behöver mer av öppenhet och frihet och färre klåfingriga politiker och byråkrater. EU skall enbart göra det kommuner, regioner och stater inte själva kan lösa. Och dessa institutioner i sin tur skall enbart syssla med frågor den enskilde individen inte själv kan ta hand om.
Vi måste säga nej till alla förslag som har som syfte att öka den politiska makten över Europas invånare, och driva förslag som har för avsikt att öka den personliga makten i stället. Det arbetet behöver bedrivas i Europaparlamentet likväl som i Sveriges Riksdag eller Spånga-Tensta stadsdelsnämnd.
Därför kandiderar jag.
Och därför behövs moderaterna även i Europa.
tisdag, februari 05, 2008
Var är Europafrågorna?
Var i Paris förra veckan. Riktigt nog enbart på semester, men jag lever stenhårt i tron på att det berikar att åka runt i Europa, ta del av nya intryck och återkoppla det till politiken här hemma.
Vad som slår mig dock är frånvaron av en aktiv Europadebatt i Sverige. 13 år efter att Sverige blev medlemmar i Europeiska Unionen befinner Europadebatten sig fortfarande på barnstadiet. Mycket handlar fortfarande om för eller emot, om Sverige skall lämna eller inte. För mig är en sådan debatt lika intelligent - eller ointelligent - som att diskutera för eller emot riksdagen.
Det är dags nu att läka såren från folkomröstningarna 1994 och 2003, och att svenska folket aktivt deltar i en debatt omkring vilket Europa vi faktiskt vill ha i framtiden. Det nya fördraget är till exempel en lysande anledning att initiera en sådan diskussion.
Jag tror på ett EU som har hand om de frågor som inte kan lösas på annat sätt än genom överstatligt förpliktande samarbete. Det kan handla om miljöfrågor, endel säkerhetsfrågor, bekämpningen av internationell kriminalitet och så vidare. Men det är också viktigt att komma ihåg vad EU inte skall syssla med! Frågor som rör jämställdhet, de flesta sociala frågor och skattepolitiken löses fortfarande bäst i det enskilda landet.
Men vart har Europadebatten egentligen tagit vägen? Den breda folkliga debatten lyser med sin frånvaro, och förmodligen behövs det ett ordentligt initiativ från regering och riksdag för att sätta igång.
Vi får inte vara rädda!
I dag är det den såkallade supertisdagen - med nominationsval i mer än 20 delstater i USA. Jag hoppas och tror att USA är redo för en president av Barack Obamas kaliber. En president med visioner och som vill åstadkomma positiva förändringar.
Skall bli spännande att se!
Vad som slår mig dock är frånvaron av en aktiv Europadebatt i Sverige. 13 år efter att Sverige blev medlemmar i Europeiska Unionen befinner Europadebatten sig fortfarande på barnstadiet. Mycket handlar fortfarande om för eller emot, om Sverige skall lämna eller inte. För mig är en sådan debatt lika intelligent - eller ointelligent - som att diskutera för eller emot riksdagen.
Det är dags nu att läka såren från folkomröstningarna 1994 och 2003, och att svenska folket aktivt deltar i en debatt omkring vilket Europa vi faktiskt vill ha i framtiden. Det nya fördraget är till exempel en lysande anledning att initiera en sådan diskussion.
Jag tror på ett EU som har hand om de frågor som inte kan lösas på annat sätt än genom överstatligt förpliktande samarbete. Det kan handla om miljöfrågor, endel säkerhetsfrågor, bekämpningen av internationell kriminalitet och så vidare. Men det är också viktigt att komma ihåg vad EU inte skall syssla med! Frågor som rör jämställdhet, de flesta sociala frågor och skattepolitiken löses fortfarande bäst i det enskilda landet.
Men vart har Europadebatten egentligen tagit vägen? Den breda folkliga debatten lyser med sin frånvaro, och förmodligen behövs det ett ordentligt initiativ från regering och riksdag för att sätta igång.
Vi får inte vara rädda!
I dag är det den såkallade supertisdagen - med nominationsval i mer än 20 delstater i USA. Jag hoppas och tror att USA är redo för en president av Barack Obamas kaliber. En president med visioner och som vill åstadkomma positiva förändringar.
Skall bli spännande att se!
måndag, januari 14, 2008
Järvalyftet
I lördags deltog jag i en debatt i Husby omkring Järvalyftet. Upplevelsen var smått på bisarr, men jag hoppas i alla fall publiken fick sig en underhållande debatt. Järvalyftet innebär enorma möjligheter för hela Järva att lyfta sig ifrån årtionden av eftersatt fysiskt underhåll av bostäder, infrastruktur och ett utanförskap vi inte upplever i andra stadsdelar i Stockholm.
I Husby har däremot debatten kommit att handla om brist på kommunikation mellan Svenska Bostäder som en stor hyresvärd och hyresgästerna. Hyresgästerna upplever helt uppenbart att de inte blir tillräckligt lyssnade till och att beslut fattas som de vare sig förstår eller vill ha. Därför blir de också väldigt arga och det var precis det som hände i lördags. Jag är övertygad om att vare sig jag eller (m) vann några nya väljare direkt, men för mig är det viktigt att vara ärlig och också berätta lugnt och sakligt om vad vi gör och varför vi gör det vi gör. Jag menar att det program som ligger för Husby kommer att innebära ökad livskvalité för människorna som bor där och på sikt minska utanförskapet.
Man skall inte glömma heller att Svenska Bostäder gör renoveringar som är absolut nödvändiga för att människor över huvud taget skall kunna bo kvar som hyresgäster.
Många tyckte säkert att (mp) och Ywonne Ruweida "vann" debatten. Kanske var det så, men i så fall var det en seger baserad på halv- och osanningar. Miljöpartiet tar människors oro, hetsar upp den två- tre hack och slänger den sen i ansiktet på den politiska majoriteten i Stadshuset. Om heder och ära går förlorad på vägen är i det sammanhanget ointressant, bara (mp) "vinner debatten".
Det sättet att bedriva politik på gillar jag inte.
Usch - tappade plånboken i helgen...jobbigt börja om med allt; kort, id... man vet ju hur lite man kan göra i det här landet utan id-kort...
Nada!
:-)
Men det fixar sig. Och i morgon bitti är det möte i sociala delegationen.
I Husby har däremot debatten kommit att handla om brist på kommunikation mellan Svenska Bostäder som en stor hyresvärd och hyresgästerna. Hyresgästerna upplever helt uppenbart att de inte blir tillräckligt lyssnade till och att beslut fattas som de vare sig förstår eller vill ha. Därför blir de också väldigt arga och det var precis det som hände i lördags. Jag är övertygad om att vare sig jag eller (m) vann några nya väljare direkt, men för mig är det viktigt att vara ärlig och också berätta lugnt och sakligt om vad vi gör och varför vi gör det vi gör. Jag menar att det program som ligger för Husby kommer att innebära ökad livskvalité för människorna som bor där och på sikt minska utanförskapet.
Man skall inte glömma heller att Svenska Bostäder gör renoveringar som är absolut nödvändiga för att människor över huvud taget skall kunna bo kvar som hyresgäster.
Många tyckte säkert att (mp) och Ywonne Ruweida "vann" debatten. Kanske var det så, men i så fall var det en seger baserad på halv- och osanningar. Miljöpartiet tar människors oro, hetsar upp den två- tre hack och slänger den sen i ansiktet på den politiska majoriteten i Stadshuset. Om heder och ära går förlorad på vägen är i det sammanhanget ointressant, bara (mp) "vinner debatten".
Det sättet att bedriva politik på gillar jag inte.
Usch - tappade plånboken i helgen...jobbigt börja om med allt; kort, id... man vet ju hur lite man kan göra i det här landet utan id-kort...
Nada!
:-)
Men det fixar sig. Och i morgon bitti är det möte i sociala delegationen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
