Var är Europafrågorna?

Var i Paris förra veckan. Riktigt nog enbart på semester, men jag lever stenhårt i tron på att det berikar att åka runt i Europa, ta del av nya intryck och återkoppla det till politiken här hemma.

Vad som slår mig dock är frånvaron av en aktiv Europadebatt i Sverige. 13 år efter att Sverige blev medlemmar i Europeiska Unionen befinner Europadebatten sig fortfarande på barnstadiet. Mycket handlar fortfarande om för eller emot, om Sverige skall lämna eller inte. För mig är en sådan debatt lika intelligent - eller ointelligent - som att diskutera för eller emot riksdagen.

Det är dags nu att läka såren från folkomröstningarna 1994 och 2003, och att svenska folket aktivt deltar i en debatt omkring vilket Europa vi faktiskt vill ha i framtiden. Det nya fördraget är till exempel en lysande anledning att initiera en sådan diskussion.

Jag tror på ett EU som har hand om de frågor som inte kan lösas på annat sätt än genom överstatligt förpliktande samarbete. Det kan handla om miljöfrågor, endel säkerhetsfrågor, bekämpningen av internationell kriminalitet och så vidare. Men det är också viktigt att komma ihåg vad EU inte skall syssla med! Frågor som rör jämställdhet, de flesta sociala frågor och skattepolitiken löses fortfarande bäst i det enskilda landet.

Men vart har Europadebatten egentligen tagit vägen? Den breda folkliga debatten lyser med sin frånvaro, och förmodligen behövs det ett ordentligt initiativ från regering och riksdag för att sätta igång.

Vi får inte vara rädda!

I dag är det den såkallade supertisdagen - med nominationsval i mer än 20 delstater i USA. Jag hoppas och tror att USA är redo för en president av Barack Obamas kaliber. En president med visioner och som vill åstadkomma positiva förändringar.

Skall bli spännande att se!