Det är omöjligt att inte åter igen bli påverkad av situationen i Mellan-Östern. Israels angrepp i morse på staden Qana i Libanon där många civila dog är en oerhörd tragedi och en enorm propagandaförlust för den israeliska regeringen.
Många frågar sig naturligtvis om Qana på något sätt kunde utgöra ett militärt mål.
Enligt Israel är Qana ett av Hizbollahs starkaste fästen, och därmed ett legitimt mål i kriget mot den terror Israel blir utsatt för varje dag. Det är också så att israelisk militär dagar i förväg hade varnat civilbefolkningen i området att de skulle lämna sina hem just därför att ett militärt angrepp var nära förestående. Slutligen är det känd att Hizbollah använder civilbefolkningen som levande sköldar och medvetet har sina baser i tätbefolkade områden, byar och landsbyar i Södra Libanon.
Detta är dock enbart förklaringar och det går aldrig att försvara ett militärt angrepp där minst 57 civila - varav 37 barn - dog.
Jag anser dock fortfarande att Israel har en legitim rätt och plikt att försvara sina invånare mot terror. Därför anser jag också att Israels krig mot Hizbollah är försvarbart. Man skall inte glömma att invånarna i Norra Israel - där bl.a. storstaden Haifa ligger - dagligen utsätts för raketer skjutna från baser i Södra Libanon. Det är den libanesiska regeringens ansvar att avväpna Hizbollah och ta ansvar för sitt eget territorium, men när Libanon själva vare sig har viljan eller förmågan att ta det ansvaret anser jag att Israel har haft folkrätten på sin sida.
Däremot skall kriget mot terrorismen ske på ett sätt som inte strider mot folkrätten och där vedergällningen är proportionerlig. Morgonens angrepp på Qana var inte det, och därför har också premiärminister Ehud Olmert i kraftiga ordalag beklagat det som inträffade: "I express deep regret, along with all of Israel and the IDF, for the civilian deaths in Qana," said Olmert. "Nothing could be further from our intentions and our interests than harming civilians - everyone understands that. When we do harm civilians, the whole world recognizes that it is an exceptional case that does not characterize us." Enligt Jerusalem Post har också försvarsminister Peretz beklagat bombningen av Qana.
Vad som nu är viktigt är att reella förhandlingar påbörjas och att eld upphör kan komma till stånd mycket snart. En internationell militär övervakningsstyrka måste ta kontrollen över Södra Libanon och Hizbollah måste avväpnas, samtidigt som de israeliska styrkorna återvänder till Israel. Vi skall heller inte glömma att de israeliska soldater som är tillfångatagna både i Gaza och hos Hizbollah måste friges.
Först när detta sker kan man påbörja de svåra samtalen om en varaktig fred och arbetet med att få Libanon till att åter bli det Mellan-Österna pärla det en gång var!
söndag, juli 30, 2006
söndag, juli 16, 2006
Mellan-Österns tragedi
Situationen i Mellan-Östern oroar och chockerar.
De dagliga rapporterna om bombningar, raketangrepp och människor på flykt beskriver en situation där det hopp om fred som tidigare såtts nu verkar vara borta återigen. Vi ser återigen bevis för att Libanons regering inte har kontroll över sitt eget territorium och vi kan återigen ana Syriens och Irans inflytande över situationen både i de palestinska områdena och i själva Libanon.
Det är min absoluta uppfattning att Israel har en självklar rätt och plikt att försvara sitt territorium och sina medborgare. Dagligen har Israels norra gräns kränkts av Hizbollah, dagligen har raketer skjutits mot mål inne i själva Israel. Detta kunde inte fortgå utan att den israeliska regeringen var tvungen att reagera. När två soldater från IDF (Israeli Defence Force) tillfångatogs var måttet rågad, och de israeliska angreppen mot Hizbollahs baser i södra Libanon började.
Israels angrepp har två syften såsom jag förstått det; dels att de två israeliska soldaterna skall friges och återföras till Israel, dels att försvaga Hizbollah så mycket att den libanesiska regeringen kan återta kontrollen över södra Libanon.
Problemet för Israel är dels den kaotiska situationen i Gaza vilket gör att man nu är inblandat i en tvåfrontskonflikt, dels att man riskerar omvärldens stöd eftersom det finns en utpräglad rädsla för att Israels svar inte är proportionerligt.
Det senare bekymrar även mig. Folkrätten baseras på att svar på angrepp skall vara proportionerliga - man skall alltså inte använda mer våld än det nöden kräver för att uttrycka det mycket enkelt. Nu riskerar Israel i stället dels att förlora omvärldens stöd och dels att konflikten skall sprida sig såpass mycket att både Syrien och Iran på något sätt kommer att agera.
För situationen i Mellan-Östern vore det en katastrof där dagens händelser i jämförelse bara blir som små vågor i vattnet.
De dagliga rapporterna om bombningar, raketangrepp och människor på flykt beskriver en situation där det hopp om fred som tidigare såtts nu verkar vara borta återigen. Vi ser återigen bevis för att Libanons regering inte har kontroll över sitt eget territorium och vi kan återigen ana Syriens och Irans inflytande över situationen både i de palestinska områdena och i själva Libanon.
Det är min absoluta uppfattning att Israel har en självklar rätt och plikt att försvara sitt territorium och sina medborgare. Dagligen har Israels norra gräns kränkts av Hizbollah, dagligen har raketer skjutits mot mål inne i själva Israel. Detta kunde inte fortgå utan att den israeliska regeringen var tvungen att reagera. När två soldater från IDF (Israeli Defence Force) tillfångatogs var måttet rågad, och de israeliska angreppen mot Hizbollahs baser i södra Libanon började.
Israels angrepp har två syften såsom jag förstått det; dels att de två israeliska soldaterna skall friges och återföras till Israel, dels att försvaga Hizbollah så mycket att den libanesiska regeringen kan återta kontrollen över södra Libanon.
Problemet för Israel är dels den kaotiska situationen i Gaza vilket gör att man nu är inblandat i en tvåfrontskonflikt, dels att man riskerar omvärldens stöd eftersom det finns en utpräglad rädsla för att Israels svar inte är proportionerligt.
Det senare bekymrar även mig. Folkrätten baseras på att svar på angrepp skall vara proportionerliga - man skall alltså inte använda mer våld än det nöden kräver för att uttrycka det mycket enkelt. Nu riskerar Israel i stället dels att förlora omvärldens stöd och dels att konflikten skall sprida sig såpass mycket att både Syrien och Iran på något sätt kommer att agera.
För situationen i Mellan-Östern vore det en katastrof där dagens händelser i jämförelse bara blir som små vågor i vattnet.
tisdag, juli 11, 2006
Om (s) och demokratin
Finansborgarrådet Annika Billström är upprörd.
Så upprörd att hon har ett starkt behov av att dela med sig av sina tankar till allmänheten via SvDs Brännpunkt. Det är bra. Politiker skall vara upprörda! Men i all upprördheten vore det inte fel om Billström också kunde ta en titt på sitt eget partis brister och tillkortakommanden.
I korthet är Billström upprörd över att moderaterna återigen har sagt att i den kommande folkomröstningen omkring biltullarnas vara eller icke-vara så måste alla de kommuner som har folkomröstning räknas in. Det räcker alltså inte att bara räkna in resulatet från Stockholms stad - av den mycket enkla anledning att frågan inte bara berör de som bor i staden! Den berör i allra högsta grad den ensamma mamman i Farsta, pensionären i Sollentuna eller barnfamiljen i Täby. De är alla beroende av att kunna ta sig till och från Stockholms innerstad med bil då och då, och därför är det rimligt att de också skall kunna säga sitt!
Detta kallar Annika Billström för odemokratiskt och upprörande!
Jag kallar det mycket mer upprörande och odemokratiskt att man under en valrörelse först säger en sak, och när man väl vunnit gör man någonting helt annat! Det var ju det hon gjorde. Under valrörelsen 2002 sa hon; "Det blir inga biltullar i Stockholm. Det är ett vallöfte från oss!"
Mycket klarare än så är det ju knappast möjligt att uttrycka sig.
Men hon gjorde precis tvärt om!
3,8 miljarder kronor har hon hittils spenderat av skattebetalarnas pengar på projektet. Makten lockade mer än att hålla de löften man gett!
Sedan "glömmer" hon också säga att om försöket skall fortsätta, vilket vi får anta att (s) vill, så måste man höja priset för att projektet skall gå runt. Och man "glömmer" säga att på trots av vad det står på valsedeln om att pengarna skall återföras till stockholmsregionen så finns det inte något sådant avtal med staten.
För mig är det mycket mer upprörande än att alla de som berörs av trängselavgifterna skall få säga sitt i en folkomröstning.
Men det här med demokrati och att stå för sina vallöften har ju aldrig varit (s) bästa gren...
Så upprörd att hon har ett starkt behov av att dela med sig av sina tankar till allmänheten via SvDs Brännpunkt. Det är bra. Politiker skall vara upprörda! Men i all upprördheten vore det inte fel om Billström också kunde ta en titt på sitt eget partis brister och tillkortakommanden.
I korthet är Billström upprörd över att moderaterna återigen har sagt att i den kommande folkomröstningen omkring biltullarnas vara eller icke-vara så måste alla de kommuner som har folkomröstning räknas in. Det räcker alltså inte att bara räkna in resulatet från Stockholms stad - av den mycket enkla anledning att frågan inte bara berör de som bor i staden! Den berör i allra högsta grad den ensamma mamman i Farsta, pensionären i Sollentuna eller barnfamiljen i Täby. De är alla beroende av att kunna ta sig till och från Stockholms innerstad med bil då och då, och därför är det rimligt att de också skall kunna säga sitt!
Detta kallar Annika Billström för odemokratiskt och upprörande!
Jag kallar det mycket mer upprörande och odemokratiskt att man under en valrörelse först säger en sak, och när man väl vunnit gör man någonting helt annat! Det var ju det hon gjorde. Under valrörelsen 2002 sa hon; "Det blir inga biltullar i Stockholm. Det är ett vallöfte från oss!"
Mycket klarare än så är det ju knappast möjligt att uttrycka sig.
Men hon gjorde precis tvärt om!
3,8 miljarder kronor har hon hittils spenderat av skattebetalarnas pengar på projektet. Makten lockade mer än att hålla de löften man gett!
Sedan "glömmer" hon också säga att om försöket skall fortsätta, vilket vi får anta att (s) vill, så måste man höja priset för att projektet skall gå runt. Och man "glömmer" säga att på trots av vad det står på valsedeln om att pengarna skall återföras till stockholmsregionen så finns det inte något sådant avtal med staten.
För mig är det mycket mer upprörande än att alla de som berörs av trängselavgifterna skall få säga sitt i en folkomröstning.
Men det här med demokrati och att stå för sina vallöften har ju aldrig varit (s) bästa gren...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
