Blicka framåt...

Vi går in i september månad. För ganska exakt ett år sedan var vi inne i slutspurten av en hektisk valrörelse som i slutändan ledde till moderaternas bästa val sedan kosack-valet 1928. Vi vann regeringsmakt, vi vann landstinget och vi vann Stockholms stad. Ett sargat, slitet och av brist på idéer lidande socialdemokratiskt parti röstades bort och Göran Persson och Annika Billström fick lämna makten.

Jäklar vilket år det varit... I Stockholm är det en ren valfrihetsrevolution som skett. Människor ges makten tillbaka över sitt eget liv genom lägre skatt, slopade offentliga monopol, fler jobb, en bättre skola med ökad valfrihet och möjlighet att påverka sitt eget boende genom att fler kan äga sin bostad. I Spånga-Tensta - en av stadens mest segregerade stadsdelar - där jag själv har ett visst politiskt inflytande märks också skillnaden.

Nu skall vi skapa ett nytt Tensta. Vi skall genom satsningarna på Järva ge fler människor möjligheten att köpa sin bostad, att få jobb genom Jobbtorgen och förbättra sin utbildning. Personligen vill jag arbeta stenhårt för att rusta upp centrala delar av Tensta och Hjulsta t.ex. genom att ersätta parkeringsgaraget i centrum med grönområde eller nya bostäder. Tensta centrum måste rustas upp för att skapa nytt liv i stadsdelen och minska kriminaliteten.

I morgon och lördag har vi gruppkonferens med moderaternas fullmäktigegrupp. Att även diskutera ytterstadens förutsättningar för att vara ledande i valfrihetsrevolutionen hoppas jag blir en viktig del av konferensen.

Det skall också lägga grunden för en moderat valseger och återval 2010.

Brittsommar?

Värmen är underbar. Det är en sådan dag som vi bara kan uppleva i nordiska länder i slutet på augusti månad. Varmt, soligt, härlig frisk luft - och för att vara helt ärlig; en liten smula bakfylla för egen del i alla fall.

Hade dock väldigt roligt i går, så jag kan helt klart stå ut med lite huvudvärk i dag. Det var värt det.

Det att vara liberal innebär också att man som politiker måste ha förmågan att ha två tankar i huvudet samtidigt. När det gäller sprututbytesfrågan - som för stadsdelsnämndens del nu är avgjord i form av ett remissvar till Stadshuset - är det min uppfattning att man måste göra två saker samtidigt. Dels måste vi begränsa spridningen av HIV/Aids bland de mest utsatta vi har i samhället och dels måste vi göra allt vad vi kan för att erbjuda vård och behandling för att få människor att sluta knarka.

Går det att förena detta? Ja, självklart. Att erbjuda rena sprutor är inte en smyglegalisering av knarket, det är enbart ett effektivt sätt att stoppa spridningen av farliga sjukdomar. Den skall definitivt vilja vara illvillig om man inte ser det behovet!

När jag gick hem från tunnelbanan i morse slog det mig hur mycket som måste göras för att Tensta skall utvecklas till det bättre. Vissa områden i stadsdelen är helt enkelt byggt i en tid där kraven och förhållandena var helt annorlunda än i dag. Det fula och rätt kriminellt belastade parkeringsdäcket i Tensta centrum t.ex. är ett ypperligt ställe att bedriva knarkhandel och småkriminalitet på under mörkrets timmar. Enligt min mening fyller parkeringshuset ingen annan funktion, och bör rivas. Ersätt det med grönyta, med nya fräscha ägandebostäder eller lägg en central kulturverksamhet dit.

Vi måste tänka nytt, och även om vi inte enbart kan bygga oss ur kriminalitet eller fattigdom är det viktiga symbolhandlingar. Tänk om stadens nya opera eller teaterverksamhet lades till Tensta centrum på ruinerna av ett totalt misslyckad parkeringshus?

Symboler är viktiga i politiken! Och de goda symbolerna lyser tyvärr alldeles för sällan med sin frånvaro.

Kommunister?

Efter att ha jobbat fram till klockan 20.00 ikväll, är det rätt skönt bara sitta ned och äta snabbt och sedan halvslöa i soffan.

Läste i bl.a. Svenska Dagbladet om två bibliotekarier vid Brännkyrka gymnasium som inte riktigt har förstått sitt uppdrag. Efter att regeringen gett Forum för Levande Historia uppdraget att även informera om kommunismens illgärningar under mer än 50 år av europeisk historia, så skall information finnas bl.a. i bibliotek runt om i landet. Dock inte vid Brännkyrka gymnasium där, man får förmoda, två vilsna kommunistsympatisörer barskt deklarerat att den typ av information inte kommer över tröskeln.

Eleverna vid det gymnasiet får tydligen hämta sina kunskaper om kommunismens offer andra ställen än på sitt eget bibliotek.

Vansinnigt!

Norge går till val om knappa tre veckor. För moderaternas systerparti, Höyre, ser det inte särskilt lovande ut. En skandal där Oslos borgmästare Per Ditlev Simonsen står i spetsen bidrar heller inte till att göra valrörelsen lätt för partiet. För Norge är det viktigt att en samlad borgerlighet - Höyre, Venstre och Kristelig Folkeparti - gör ett så bra val att de framstår som ett trovärdigt alternativ till dagens röd-gröna regering om två år.

I dagsläget verkar det bara vara Venstre som ser ut till att göra ett bättre val den här gången än vid förra kommunvalet för fyra år sedan.

Höyre har mycket kvar att bevisa!

Nu är jag trött. Dags att sova lite. Blir en lång dag i morgon med...

Politikens misslyckande...?

Ledig lördag.

Har varit en kort sväng i den gamla lägenheten och städat ur de sista pappren. Problemet med att städa bort papper är att ju mer papper man hittar ju mer intressant blir det att sätta sig ned och läsa i dom. Hittade många intressanta protokoll från min tid som ordförande för Öppna moderater, och när man nu ser vilken succes nätverket Öppna moderater blivit - vilket inte minst årets upplaga av Stockholm Pride visade - får man hoppas att man genom tiden även själv bidragit något till just detta.

I morgon är det gruppmöte i den moderata stadsdelsnämndsgruppen. Jag tycker ett av ärendena är särskilt problematiskt den här gången. Vänsterpartiet har lagt en motion, som vi fått på remiss, med förslag om att införa en modell med sprututbytesprogram i Stockholm efter mönster av t.ex. Malmö och Oslo i Norge. Ärendet är problematiskt dels för att det är en v-motion det är tal om, men i första hand är det problematiskt för mig därför att jag faktiskt tycker att det hela är en god idé. Jag tycker att det bör införas möjligheter för tunga sprutnarkomaner i Stockholm att få tillgång till - genom landstingets försorg - rena sprutor för att förebygga och minska spridningen av HIV och Aids.

Problemet häri ligger i att det är så otroligt lätt att måla in sig i fastlåsta ideologiska synpunkter där man glömmer den enskilde människan i det hela. Ett ja till sprututbytesprogram handlar inte om att smyglegalisera droger eller ge signaler om att det är okej att knarka.

För mig handlar det om att bygga upp en fungerande vårdkedja där ett av elementen är tillgång till rena sprutor. Men samtidigt med det måste landstinget och staden inleda och utöka sitt samarbete för att erbjuda vård och omsorg för människor som i många avseenden står allra längst ned på samällsstegen. Både medicinsk vård, psykologhjälp, hjälp med boende och arbete måste erbjudas samtidigt och man måste vara förberedd dels på att initialkostnaderna blir höga och dels på att man inte alltid lyckas.

Problemet i dag är att vårdkedjan inte fungerar samtidigt som spridningen av HIV i missbrukarkretsar nu ökar rätt mycket jämfört med tidigare. Det finns erfarenheter från bl.a. Malmö och Oslo som visar på att det går att stoppa utvecklingen om det politiska modet finns.

Jag hoppas verkligen det modet finns i Stockholm - annars är det ett politikens misslyckande som drabbar människor som har det allra svårast.

Värmen har svalnat...börjar hösten redan nu???

Sociala frågor

Dagen började med social delegation på morgonen.

Jag gillar uppdraget i sociala delegationen. Vad vi gör är att ta ställning i enskilda ärenden såsom stöd enligt t.ex. LSS, SoL, beslutande om omhändertagande av barn osv. Uppdraget är viktigt, men än viktigare är att uppdraget sköts korrekt och med stort allvar. De beslut vi fattar har stor betydelse för många människor - människor som i utgångspunkten befinner sig i en ganska svår livssituation.

Vid varje sammanträde lär jag mig någonting nytt om det samhället vi lever i och de av oss som har valt att leva och bo här. Det är då de politiska uppdragen får en mening.

Spånga-Tensta är en av de mest segregerade stadsdelarna i Stockholm och sannolikt i hela landet. Här finns det fler som lever på bidrag än i andra stadsdelar och fler människor som på olika sätt står utanför det ordinarie samhället. Medelinkomsten per invånare i Tensta är t.ex. knappt hälften av vad den är i Spånga några hundra meter bort från där jag numera bor. En Tensta-bo tjänar i snitt 150.000 kronor per år, samtidigt som hans granne i Spånga har en snittinkomst på kring 300.o00 kronor.

Det säger mig en hel del om att det politiska uppdraget just nu enbart måste handla om att lyfta människor från bidragsberoende till egen försörjning. Hela vår politik handlar egentligen om det. Att ge människor förutsättningar att stå på egna ben - och enbart om allt kraschar, om livssituationen blir så svår att man helt enkelt i en period inte kan arbeta - enbart då skall samhället generöst hjälpa och stödja den enskilde.

Jag tror skolan har en enormt viktig uppgift. Det märker vi inte minst här lokalt. Skolorna i Tensta har över lag sämre resultat och sämre måluppnåelse än grannskolorna i Spånga.

Skall vi behöva ha det så?

Det finns naturligtvis ingen naturlag som säger att det måste vara så. Men om vi skall ändra situationen måste vi fatta endel tuffa politiska beslut när det gäller skolan. T.ex. kan vi inte fortsätta ha skolor i invandrartäta områden där knappt någon talar svenska vare sig i klassrummet eller i skolgården. Språket är nyckeln till integration och det arbetet börjar i våra skolor.

Värmen fortsätter... till och med katterna verkar slöare än vanligt. Dock piggnar de till på kvällen och sprätter runt på natten.

Det gör dock inte jag. Inser numera att nätterna är till för att sova på...rumlandet på natten överlåter jag numera till katterna!

Hett...

Jäklar vad varmt och fuktigt det är nu. Tropisk värme är inte riktigt vad min kropp klarar av känner jag!

Även i politiken verkar det nu börja hetta till lite efter sommarens stilltje. Både Fredrik och Mona Sahlin har hållit sina sommartal. Fredrik i Vaxholm och Mona - politisk korrekt som hon är - genom att åka tunnelbanan ut till Fittja. Fredrik höll ett tal med politisk substans och konsekvens, medan Mona höll ett tal med mycket politisk retorik men väldigt lite substans. Socialdemokratin behöver förnyelse, om det är det ingen tvekan, men Mona verkar inte riktigt ha förstått hur akut det är med förnyelsen. Det håller liksom inte att enbart bedriva oppositionspolitik genom att vilja återställa allt till det gamla.

Man skapar inte fler jobb genom ökade bidrag. Man lyfter heller inte människor ut av fattigdomen genom nya mastodontprojekt initierade ovanifrån.

I Sundbyberg har två moderater - som tillsammans fått 30 personröster - hoppat av och gått över till (s). Jag har självfallet skrivit på protestlistan mot att de tydligen vill sitta kvar i fullmäktige och genom detta bidra till att Alliansen förlorar makten i Sumpan.

Sundbyberg är speciellt. 87 år av socialdemokratiskt styre har satt en prägel på kommunen som minst sagt skiljer den från andra kommuner åtminstone i länet. Över lag har Sundbyberg sämre resultat inom skola och omsorg än andra kommuner, samtidigt som de har en högre skatt. Nu när Alliansen äntligen vann kommunvalet så är det fullkomligt bisarrt att två perifiera medlemmar i fullmäktige - utan ett folkligt mandat - skall kunna ge (s) makten åter. Det är ett svek mot väljarna men också naturligtvis ett svek mot det parti och de partiarbetare som såg till att de valdes.

Lokalt påbörjar "höstsäsongen" nu. Vi har vår första stadsdelsnämnd om knappa två veckor och ärendelistan börjar bli full. Ett spännande ärende handlar om en remiss omkring ett sprututbytesprogram i Stockholm. Jag är väl medveten om att jag tillhör ett parti vars ledande företrädare har sagt ett kategoriskt nej till detta, men själv är jag faktiskt inte lika tvärsäker. Jag ser både för- och nackdelar. Nackdelarna är uppenbara; risken är naturligtvis att vi gör det mer "okej" att knarka - för att uttrycka saken barnsligt enkelt. Men är sanningen verkligen så enkel?

Vi har också ett uppdrag om att göra tillvaron mer dräglig för de människor som har det allra sämst. Vi har också ett viktigt uppdrag när det gäller att stoppa spridningen av HIV i vår kommun. Jag ser att ett sådant program skulle kunna bidra till att uppnå de här målen.

Nåja - saken tål i alla fall att tänkas på, och någon enkel lösning finns egentligen inte.

Social delegation är det i morgon, därefter gruppmöte senare i veckan.
Sommaren lider mot sitt slut och det politiska arbetet kommer så sakterligen återupptas.

Klagar jag? Nej för helsike.
Det är ju hur kul som helst!

!